Entusiast. Jonas Bernholm drev sina skivbolag i en gammal prästgård i Skede. Skivsamlingen innehöll över 30 000 skivor. Foto: Hans Karlsson (Lino)/Katrineholms-Kuriren

Mr R&B

Hur en svensk läkare räddade en amerikansk kulturskatt.

Scott Barrettas liv kretsar kring bluesen. Han undervisar i Anthropology of Blues Culture vid Mississippis universitet, sänder det timslånga radioprogrammet Highway 61 varje lördagskväll och skriver artiklar om skivor och festivaler i den lokala tidningen Clarion-Ledger. Dessutom ansvarar han för innehållet på informationsskyltarna till Mississippi Blues Trail som finns runtom i delstaten, och 2010 skrev han texterna till praktverket Mississippi: State of Blues.

Och allt tack vare Sverige.

Barretta kom hit som sociologstudent 1992. Hans plan var att doktorera och några svenska vänner föreslog att han skulle studera bluesen.

Annons

– Det är lite märkligt att jag var tvungen att åka till Sverige för att fördjupa mig akademiskt i bluesen, säger han. När jag kom hit träffade jag bluesfans som verkligen var hardcore.

Alla hade stora skivsamlingar och mängder av kunskap. Många av dem hade också gjort långa resor till USA där de tillbringat flera månader med att intervjua musiker, radiopratare och skivbolagsmänniskor.

– Amerikaner gör inte sådant, säger han. Kanske om du är folklorist och strävar mot en doktorsgrad, men generellt sett ägnar sig fansen här åt att gå på konserter och dricka öl. Eftersom vi har möjlighet att se konserter när vi vill blir det inte lika exotiskt för oss.

Scott Barrettas akademiska studier kretsade främst kring utvecklingen av en »andra« publik inom bluesen – det vill säga en publik bortom den ursprungliga, afro-amerikanska.

Därför såg han också till att träffa den person som gjort allra mest för att lyfta fram rockens bortglömda pionjärer från 1940- och 50-talet: svensken Jonas Bernholm.

 

Jonas Bernholm besökte Memphis för första gången sommaren 1968, bara ett par månader efter att medborgarrättskämpen Martin Luther King skjutits till döds i samma stad. Händelsen ledde till omfattande kravaller och sotet efter bränderna satt fortfarande kvar i husfasaderna.

Bernholm, en svensk bluesentusiast och skivsamlare som i grunden var läkare, besökte USA för att lära sig mer om den samtida, svarta musiken. Detta skedde under en 83 dagar lång turné runt hela USA där han träffade skivbolagsfolk, radiopratare och artister – bland dem Ike & Tina Turner, Isaac Hayes och Estelle Axton. 

Jonas Bernholms möten med musikerna präglades av att han var vänlig, kunnig och nyfiken – men också av att han inte var amerikan. Scott Barretta understryker att européer som kom på besök till svarta musiker sällan uppfattades som hotfulla, vilket ibland var fallet med vita amerikaner.

– Européerna hade ingen hemlig agenda, säger han. De var inte ute efter dope or pussy.

Sju år efter sin rundresa besökte Jonas Bernholm Scandinavian Blues Associations årsmöte i Örebro. De 700 medlemmarna fick bland annat se ett uppträdande av pianisten Floyd Dixon, ett socialt geni som delade ut visitkort till alla han träffade. Bland annat gav han ett till läraren och bluespianisten Per Notini, som var god vän med både Jonas Bernholm och skivsamlaren Bengt Weine. De tre vännerna hade länge talat om att starta ett skivbolag med fokus på pionjärerna inom rhythm and blues – musik som i dag samlas under begreppet »Rock before Elvis«. Trots sitt enorma inflytande på den moderna musiken var många av artisterna bortglömda och utskrivna ur historien.

En samlingsskiva med Floyd Dixon blev det första släppet på det nystartade skivbolaget Route 66. Bernholm, Notini och Weine bidrog själva med spår från sina samlingar av gamla 78-varvare. Efter de tio–femton första utgåvorna tog Jonas Bernholm över verksamheten själv. Han flyttade till en gammal prästgård i Vingåker för att få plats med sin enorma skivsamling och arbetade i stort sett dygnet runt. Skivsläppen kompletterades med baksidestexter som gav ingående information om inspelningarna och artisternas liv.

Till en början var många av dem skeptiska.

– De kunde inte förstå hur jag som utbildad läkare hade valt ett osäkert liv där jag gav ut skivor med artister som bara de största entusiasterna kände till, säger Jonas Bernholm. Jag märkte på deras attityd att de trodde att jag lurade dem på pengar.

De brev som artisterna skickade till Bernholm under den här perioden såg ofta ut på samma sätt. Först hälsar de och säger att de hoppas att han mår bra – sedan efterlyser de sin royalty eller ber om mer pengar. De hade sina skäl: många av de svarta R&B-artisterna från efterkrigstiden hade aldrig fått en krona av sina skivbolag ens när de var stora stjärnor. Misstänksamheten var därför djupt rotad.

Annons

Bernholms olika etiketter – de mest kända är Route 66 och Mr  R&B – skaffade sig snart ordentlig goodwill genom att alltid betala upphovsmännen, ofta 45 cent per såld LP.

– Vi var hippiekapitalister, säger Bernholm. Vi tyckte inte att det var särskilt viktigt att ha en god relation till de ursprungliga skivbolagen. Däremot betalade vi kompositörerna, och artisterna förstås.

Bernholm byggde upp ett stort nätverk med experter runt hela världen och hans skivor uppmärksammades snart i alltifrån specialtidskrifter till tidningar som New York Times. Flera av de största artisterna besökte dessutom Sverige för att uppträda i Göteborg, Stockholm och Karlstad.

Men i början av 1990-talet tröttnade Jonas Bernholm. Arbetet var slitsamt, CD-samlingarna hade börjat göra entré och den svenske skivbolagsdirektören kände att hans uppdrag var slutfört.

– Det fanns kanske något kvar som jag missat, säger han. Men det mesta var gjort.

 

Strax efter att Jonas Bernholm lagt ut sina 32 000 skivor till försäljning genom en annons i tidningen Blues&Rhythm blev han kontaktad av Charles McGovern, en professor i amerikansk samtidshistoria. McGovern hyste ett särskilt intresse för landets folk- och populärmusik, i synnerhet bortglömda och sällsynta inspelningar från 40- och 50-talet. Nu insåg han att en stor del av landets kulturhistoria låg och väntade på honom i Sverige – katalogiserad och klar.

En del av Bernholms rariteter var redan sålda till andra samlare, men McGovern lyckades skrapa ihop tillräckligt med pengar för att köpa upp merparten av den resterande samlingen. På köpet donerade Bernholm också foton, brev och annat av historiskt intresse som han fått direkt av artisterna. 1996 samlades materialet i The Jonas Bernholm Rhythm & Blues Collection på Smithsonian i Washington – USA:s nationalmuseum. Även många europeiska och amerikanska universitet har fått kompletta uppsättningar av de samlingsskivor han har producerat.

Trots att Bernholm i dag även har ett stort arkiv i Rejmyre i norra Östergötland är hans lilla lägenhet på Södermalm fortfarande en musikalisk tidsmaskin. Samtliga väggar i lägenheten täcks av arkivhyllor. För att de inte ska damma igen har Bernholm hängt lakan framför dem. Själv sover han på en madrass i ett av rummen.

Då och då hänger också en kritstreckskostym framför en av hyllorna. Jonas Bernholm har ett annat liv i dag än för 20 år sedan, och ibland behövs kostymen. När han sålde sin stora skivsamling inbringade den så mycket pengar att han tvingades tänka igenom hur han skulle investera dem. Valet föll på aktier. Med den noggrannhet som är typisk för Bernholm lärde han sig då allt om aktiemarknaden.

På samma sätt som han en gång mödosamt letade inspelningar med bortglömda artister studerar han nu företag över tid. Hans undersökningar är efterfrågade av andra, därför skriver han numera artiklar i tidningen Aktiespararen.

– Min styrka är inte att analysera företag, det gör andra bättre. Jag letar efter tecken på oärlighet för länge sedan. Finns sådana har de ofta även fortsatt senare. Det handlar egentligen inte om aktieanalys, utan om grävande journalistik.

The Jonas Bernholm Collection finns kvar på Smithsonian än i dag, men bara enstaka delar av samlingen har visats offentligt. Just nu pågår därför en utställning på Stax Museum of American Soul – ett museum med uppgift att gestalta det musikaliska kulturarvet av rockstaden Memphis. Utställningen öppnade som en del av den årliga festivalen Memphis in May. Årets tema: A Salute to Sweden.