Paul Hansen i Beit Hanoun, Gaza. Foto: Harald Henden

»Jag stod där och riskerade livet – för vadå?«

Landets främsta dokumentära bildberättare gör ett bokslut.

Svetten trängde fram under hjälmen. Paul Hansen gick jämsides med några peshmerga-soldater i det torra landskapet, med bara en T-shirt under den skottsäkra västen. Han vände sig om – det övriga medieföljet som var i Mosul för att skildra återtagandet av IS-ockuperade områden befann sig några hundra meter bakom.

Plötsligt kändes det som om någon drämde en slägga mot hans tinning, och han landade på marken. En kula hade träffat hans hjälm. Paul tog fram telefonen och skickade med förvånat lugn ett meddelande om vad som hänt till reportern Erik Ohlsson. Allt enligt säkerhetsplanen.

Så kom ett skott till. Rekylen fick hela kroppen att lätta från marken och smärtan skrek i ryggen. Prickskytten hade sett honom. Han greppade sina kameror och rusade mot en klunga soldater som i samma stund öppnade eld mot skytten.

Paul fick snabbt första hjälpen och fördes till ett sjukhus i Erbil. Röntgenplåtarna visade att en kula satt kvar i ryggen. Medan operationen förbereddes SMS:ade Paul Hansen till DN:s säkerhetsansvarige i Stockholm: »Det var lite värre än jag trodde, måste nog åka hem.«

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 8 september 2017 och uppdaterad 4 september 2024. och är skriven av .