Grundaren Robert Roberts noterade att livsmedelspatent blev offentliga efter tjugo år, och lät därför bli att patentskydda sitt mustelixir. Det är hans barnbarnsbarn tacksamma för i dag.

Must bakom lyckta dörrar

I hela den julfirande delen av världen säljer Coca-Colas produkter som bäst i december. I Sverige är det tvärtom. Förklaringen finns hos ett litet familjeföretag i Örebro.

Det luktar starkt i det lilla laboratoriet – en blandning av jäst, sötningsmedel och kryddor. På ett slitet träbord trängs två dussin 50-centiliters petflaskor där de hemmagjorda etiketterna pryds av handskrivna siffer- och bokstavskombinationer. En ensam kvinna i vit laboratorierock häller ut några droppar av ett mörkbrunt vätskeprov under luppen på ett mikroskop. Inför den stundande högsäsongen måste allting vara perfekt: varenda råvara ska analyseras och kontrolleras.

Från det blygsamma högkvarteret i Örebro levererar Roberts AB sitt hemliga extrakt till nästan samtliga av landets julmusttillverkare. Årligen ansvarar de endast 14 anställda för smaken på 50 miljoner liter must, varav tre fjärdedelar konsumeras i december. Extraktet innehåller samma ingredienser i dag som när det lanserades för snart hundra år sedan, sedan sätter varje bryggeri sin egen prägel genom att tillsätta olika mängder socker, kolsyra och vatten.

Receptet har gått i arv från generation till generation inom familjen Roberts. I dag känner bara två människor till det: ägaren Göran Roberts och hans bonusdotter Bodil Arvinder. Receptet ligger, enligt Göran Roberts, »ordentligt inlåst«.

Knappt 750 mil väster om Örebro, i ett bankvalv i Atlanta, förvaras ett annat hemligt recept. Det tillhör Coca-Cola, som årligen ansvarar för smaken på 130 miljarder liter läsk. Sedan starten 1886 har företaget växt explosionsartat genom att ständigt erövra nya marknader.


Tack för att du läser Filter

Skapa ett gratiskonto eller för att fortsätta läsa.

 

Sugen på en prenumeration? Teckna här!

Artikeln publicerades i Filter #5 (13 december 2008) och är skriven av .