Tenstaevangeliet

Hur en gospelkör från förorten har hjälpt en generation av popstjärnor att finna sina röster.

Den 17 januari 2011 trängdes artister med bloggare, agenter och Leif Pagrotsky på Kungliga Operan i Stockholm. Det var dags för den årliga Grammisgalan. Arrangörerna gjorde sitt bästa för att tvätta bort bilden av att galan mest var en fyllefest för musikbranschen. Serveringspersonalen gled runt i vitpudrade peruker och stora spetskrås och bjöd på det årets nya modebakverk: franska macarons i olika färger. De enda som hade hörsammat inbjudningskortets uppmaning om »dresscode 1700-tal« var Bo Kaspers Orkester, som äntrade festen i svarta slängkappor och tids­typiska trekornshattar. Efter att halva galan hunnit passera hade Malena Ernman sjungit opera till housemusik och Redone tackat på svengelska för priset som Årets producent. Torsten Flinck hade förbryllat publiken med en monolog om »­dvärgar« innan Håkan Hellström utsågs till Årets artist och Robyn tog emot sin tredje grammis – för Body Talk-trilogin vann hon Årets kompositör, Årets kvinnliga artist och Årets album.

På scenen bjöd Magnus Carlson och The Moon Ray Quintet på »städad svennejazz«, enligt Nöjes­guidens beskrivning. Men när de sista ackorden i låten Ain’t There Something Money Can’t Buy klingade ut och Carlson lämnade scenen fortsatte bandet att spela. Tempot vreds upp en aning. Från scenens högra sida kom den då 23-åriga Jasmine Kara in. Från det tidigare så kontrollerade jazz­pianot bankades det nu ut toner i rask takt. I samma ögonblick som Kara kastade ut den första frasen »God don’t need no money!« reste sig alla som satt i de två främsta stolsraderna och vände sig mot resten av publiken. Strålkastarna tändes och lyste upp 52 personer i olika åldrar. Innan man hann skymta ett uns av nervositet i deras ansikten svarade de med unison stämma: »No no no!«

I fyra intensiva minuter fick Tensta Gospel Choirs tolkning av Reverend James Moores klassiker God Don’t Need No Matches grammisfolket att klappa och jubla. Petter twittrade nöjt att kören var det enda som lyfte en i hans smak hiphopfattig tillställning. Applåderna ljöd länge efter att kören bugat och satt sig igen.

Annons

Det var en storslagen hyllning till en kör som fostrat stora delar av den svenska artisteliten. Tillsammans har tidigare medlemmar ur Tensta ­Gospel Choir i dag samlat på sig tretton grammisar, ytterligare tolv nomineringar, fem amerikanska Grammy­nomineringar och fått hundratals miljoner spelningar på Spotify.

Det började med en ung tjej från Tensta.

Elektriskt. Gospeln fick en renässans på 90-talet då den började blandas med hiphop och soul. Körerna i Tensta har influerats mycket av artister som Lauryn Hill. Kravlöst. Ungefär en femtedel av medlemmarna i Tenstas gospelkörer är kristna. Resten tillhör andra religioner, eller så är de ateister.

Michelle Nakagawa föddes i Japan och kom till Sverige med sin mamma när hon var fyra år. De bodde i Tensta i Stockholm, men som ung tillbringade Michelle hellre sin tid i Kungsträdgården i stadens centrum. Det var 80-tal och hiphoppen hade precis börjat sitt intåg i Sverige, och inne i staden hittade Michelle ungdomar som precis som hon letade efter egna sätt att uttrycka sig. Med bergsprängarna dundrande av hiphop och soul dansade Michelle och hennes vänner på trottoarerna. Det var bättre än att vara hemma. Hennes mamma var missbrukare och hennes styvfar rånade banker, och Michelle visste aldrig vad hon skulle komma hem till: polisbesök, husrannsakningar, ständigt nya inneboende. Det var som att leva i en krigszon. Michelle ville hjälpa sin mamma, men hade knappt några vuxna hon litade på, och få platser där hon kände sig trygg.

Undantaget var fritidsgården Tenstagården, som hade blivit en mötespunkt för ungdomarna i området. På 80-talet satsade de lokala politikerna resurser på att bygga upp en ordentlig ungdomsverksamhet, och det viktiga var att ungdomarna själva fick bestämma. Michelle startade en dansgrupp och började så småningom hålla lektioner för de yngre tjejerna. Snart blev hon anställd som fritidsledare.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Vi låser delar av vårt material för att våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera) ska få valuta för sina pengar. Nu hoppas vi på dig också!

Kom igång med din gratis provperiod!

  • 2 fria månader, sedan 35kr/mån.
  • Ingen bindningstid, enkelt att avsluta.
  • Papperstidning i brevlådan varannan månad.

Dessutom får du tillgång till hela vår webb – med hyllade reportage, personporträtt och granskningar från de senaste tio åren.

Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?