»Jag vet hur det är att bo på ett hotell i Sydney i två månader«

Du skrev i en krönika att du som barn drömde om att få uppträda i Las Vegas.

– När man är tolv år har man vissa idealbilder. Det fanns en svensk trollkarl som hette Johnny Lonn som lyckades väldigt bra internationellt. Han åkte till Monte Carlo och Las Vegas och gjorde en sorts parodi på en trollkarl – han skulle trolla bort en bandspelare eller en grammofon men allt gick fel. Det tyckte jag var en bra idé, helt outrageous. Han gjorde att jag skapade bilden av att ska man bli riktigt fantastiskt populär så ska man åka till Las Vegas. Där uppträdde Lonn, Siegfried & Roy och alla andra man såg upp till. Så jag åkte dit när jag var 16.

Hur var det?

– Pappa och jag gick på sju shower på två dagar. Vi såg ståuppare, tjejer som dansade, en världsmästare i trolleri … Det var jäkligt stort. Men då hade jag ännu inte riktigt format mina tankar för hur jag själv ville göra saker. Bara börjat nosa på att prata mer under mina framträdanden och på att göra absurda pauser, av ingen annan anledning än att de var signifikativa för hur min hjärna fungerar. När jag åkte tillbaka till Las Vegas några år senare såg jag Siegfried & Roy och det var inte alls som jag ville att det skulle vara. Allt var för inrepeterat. Då blev jag ganska besviken och märkte att jag börjat släppa den drömmen.