»När jag började skolan kunde jag varken skriva eller läsa – och jag lärde mig simma väldigt sent ­eftersom jag alltid ­repeterade på sommaren.«

»Jag har betalat skatt sedan jag var fyra år«

25-åriga Maria Hazell har jobbat i nöjesbranschen i över två ­decennier. Ändå är det i år hon släpper sin debutskiva.

När jag var fyra år gammal lekte jag med lego. När du var fyra år gammal …

– Sjöng jag i min första musikal på Göta Lejon, ja. Jag spelade det yngsta syskonet von Trapp i Sound of Music.

Hur kom det sig att du fick det jobbet?

Annons

– Min familj är väldigt musikalisk. Jag och mina bröder lärde oss att sjunga tidigt och alla i min familj spelade varsitt instrument. Jag tiggde till mig en fiol av mina föräldrar när jag var ett år och tio månader, sedan bytte jag till piano. Jag blev förvånad när jag kom hem till vänner och inte såg ett enda instrument. En dag såg min dagmamma en notis om att de sökte barn till Sound of Music och tipsade mina äldre bröder. Jag tjatade om att få följa med. Sedan fick jag en roll och inte de.

Du kom att medverka i fler musikaler, som Kristina från Duvemåla och Annie, och dessutom i filmer och TV-serier som Rederiet, Tsatsiki och Rea. Hur många arbetstimmar hade du som barn?

– I perioder stod jag på scen eller var borta från skolan två–tre gånger i veckan. Men det kändes aldrig jobbigt – jag tyckte allting var en lek. Det fanns barn som grät på scenen eller som kissade på sig, men jag stortrivdes. Jag hade liksom bestämt att det var där jag skulle vara.

Det är inte alltid positivt att sticka ut som barn. Hur påverkade ditt jobb din skolgång?

– Jag tyckte skolan var lite kons­tig i början. Jag var van vid auktoriteter och tyckte det var underligt att de andra barnen inte var tysta och lyssnade; för mig var ju läraren som en regissör. Klasskamraterna frågade ofta hur mycket jag betalade för att få vara med i typ Rea, som var allas favoritprogram. Och jag fick förklara att jag fick betalt. Det uppfattades som skryt, så efter ett tag bytte jag till en annan skola där fler hade det som jag: »Emilia är inte här i dag för hon är på audition«, typ.

Du gjorde din sista film när du slutade högstadiet. Fick du vara en »vanlig tonåring« sedan?

– När jag började gymnasiet visste jag att det skulle bli min sista utbildning – jag skulle bara hålla på med musik sedan. Så jag pluggade väldigt hårt för att hinna skaffa mig så mycket allmänbildning som möjligt. Jag festade och drack aldrig, och pengarna jag tjänat fick jag inte använda förr­än jag fyllde 18. Att jag inte blev fucked up, som många andra som slagit igenom tidigt, tror jag beror mycket på att jag hade en vettig familj som stöttade mig.

Hur kom du sedan in i musikbranschen?

– Under gymnasiet fick jag sjunga in en del demos till låtar som senare dök upp i Melodi­festivalen, och en dag ringde Max Martin och bjöd in mig till sin studio. Det var otroligt lärorikt, men samtidigt var det lite som att jag stod och väntade på att ett skivbolag skulle vilja ha mig. Som barn hade jag oftast blivit handplockad av andra och hade inte behövt söka något själv, så det tog ett tag innan jag fattade att det var upp till mig själv att ta sådana kontakter.

Ironiskt nog var det dock inte genom dina kontakter som du fick skivkontrakt.

– Jag hade börjat skriva och spela in musik med olika män­niskor, och var runt på flera skivbolag, men jag fick aldrig skriva på någonting. Men en kväll när jag var på Mosebacke kom det fram en tjej till mig: »Du är sångerska, eller hur?« Jag frågade om hon sett mig någonstans. »Nej, jag bara såg det på dig.« Hon var skiv­bolags­representant och bad mig skicka mina låtar. Kort där­efter släpptes min första singel Say It Like You Mean It, som fort fick över en miljon lyssningar på Spotify.

Du har redan hunnit göra otroligt många saker. Tror du att du kommer att tröttna även på det här?

– Ja, herregud, jag har ju betalat skatt sedan jag var fyra år! Jag är visserligen en extrem periodmänniska och kan verk­ligen nörda ner mig i saker. Men musiken har varit min grej från dag ett. Jag vill hålla på med den så länge det bara går.

Annons