»Den här filmen får ett dåligt slut«

Du hade redan behandlats för cancer när du i augusti förra året fick reda på att den var tillbaka. Hur var den dagen?

– För jävlig. Jag hade länge haft svårt för att äta. Först trodde läkarna att det bara berodde på att en skarv bildats mellan tunntarmen och matstrupen vid min förra operation. De gjorde först en ballongvidgning. Det hände ingenting. De opererade in ett rör för att tvinga strupen att vidgas, men jag mådde bara sämre. Jag började känna att det var klippt. Läkarna röntgade och hittade tumörer. Om det visade sig vara samma sorts cancer som innan, så var det en envis jävel som skulle kunna behandlas hur länge som helst – men den skulle aldrig ge upp. Det var ett långt dygn att vänta på besked. Min familj var på sjukhuset, men åt lunch när jag fick provsvaret. När de kom upp berättade jag att den här filmen får ett dåligt slut.

Hur har du hanterat det?

– Jag har tagit hand om många administrativa grejer, vilket kanske låter konstigt. Men jag vill att räkningar ska vara lätta att hitta. Jag har skrivit upp mina lösenord och märkt nycklar. Jag har rensat i bokhyllor och garderoben. Frostat av frysen. Varannan vecka, efter behandlingarna, ligger jag i fosterställning och halvslumrar. Det blir mycket tid över till att fundera. Jag har tvingats bli nyfiken på döden.