Hur började den här fascinationen?
– Jag lekte otroligt mycket i skogen i Värmdö där jag växte upp. När jag tänker på den där skogen så minns jag den som en svensk djungel nästan. Oftast lekte jag ensam, så jag vandrade runt och lät äventyren utspela sig i huvudet. Jag lekte krig och iscensatte olika äventyr. Även själva vildmarkslivet fascinerade mig. Jag tjatade verkligen på mina föräldrar om att få gå med i scouterna. Av någon anledning funkade det inte, så jag gjorde mina egna övningar där jag gjorde upp eld och sov i tält. Jag växte upp under väldigt ordnade förhållanden, så jag tror att jag längtade efter det där vilda.
Nu som vuxen refererar du till ditt skrivande som din »vuxenskog«. Varför?
– I min barndoms skog var det ganska dramatisk natur där man kunde gå vilse, samtidigt som den låg mitt i ett villaområde. Det var en rolig tillvaro, att leva rövare i skogen och sedan gå hem och dricka varm choklad. Jag gick in i och ut ur det vilda. Så känner jag att det är med skrivandet också. Men det går också att dra paralleller till trädgårdsarbete, där man försöker kontrollera den vilda naturen. När jag skriver börjar jag med en idé och sedan ser jag vart den tar vägen. Den får sticka iväg och leva sitt eget liv och sedan får jag fundera: »Hur kan jag lösa det här?« Det är återigen den ständiga konflikten mellan det vilda och det kontrollerade.
- Mer:
- Samtal
