»Vem vill gå här bland sågspån och damm?«

Om inte Sveriges enda etuimakare hittar någon som kan ta över måste kungen snart lämna över Nobelmedaljerna i  ­plastpåsar.

Varför blev du etuimakare?

– I 13-års­åldern pryade jag hos en bokbindare. Jag gillade att hålla på med skinn och papper, så när jag var 16 år började jag arbeta på etuifabriken Ernström och Medberg. Det var i början av 60-talet, så det fanns en massa jobb – man bara knackade på en dörr och sa att man ville arbeta. På den tiden kryllade Stockholm av guldsmeder som behövde etuier till sina smycken, vi var 15 anställda. Nu är det bara jag kvar, så det är en hantverkstradition som håller på att försvinna. Jag märker att allt färre är beredda att betala. Det är kungen, Nobelstiftelsen och några till som kan kosta på sig etuier – ingen vanlig människa lägger väl pengar på sådant?

Ett av dina uppdrag är att göra etuierna till Nobelmedaljerna. Hur gör man ett sådant?


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #47 (18 november 2015) och är skriven av .