»De svenska Millenniumfilmerna gjorde att jag klev upp extremt många pinnhål. När jag nu letar folk till Hamiltonfilmerna ringer jag bara en kollega i Lissabon: Har du någon bra portugis jag kan använda?«

»Vi hade nästan varenda manlig skådis på provspel«

Rollsättaren Tusse Lande fick ett mastodontuppdrag när Den osannolika mördaren skulle filmatiseras: att hitta skådespelare som kunde gestalta Sveriges genom tiderna största polisutredning.

På din meritlista finns ett femtiotal filmer och TV-serier, i princip allt fiktion. Vad blir annorlunda när man rollsätter en verklighetsbaserad berättelse?

– Det är så klart en utmaning. Först får du tänka på ålder, sedan får du tänka på att vissa av personerna var väldigt offentliga. Alla vet hur makarna Palme såg ut, samma sak med Hans Holmér, Ingvar Carlsson … Då får man involvera maskavdelningen. De kom med ett förslag: Jonas Malmsjö kan vara Ingvar Carlsson, och han var perfekt.

Med andra verkar du ha gått mer på aura än porträttlikhet. Jag tänker på Holmér.

– Den arrogante! Med en självklar pondus som han kom in med, och bara puttade undan alla andra och tog över utredningen. Det där är ju bara Micke Persbrandt: Allt ljus på mig! Han gör den rollen fenomenalt. Sedan har du Holmérs antagonist, utredaren Arne Irvell som märker att det här är så illa skött att han vet inte vad. Där har du en noggrann, mer lågmäld typ och där kom Peter Andersson in och bara var självklar.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 27 september 2021 och uppdaterad 4 november 2021. och är skriven av .