Din mamma, din pappa, din bror och din morfar sysslade alla med motorsport. Hade du något val?
– Första gången jag satt i en gokart var jag fem år gammal. Jag nådde inte fram till pedalen, så pappa satte en träkloss på den för att jag skulle nå fram. Han tänkte att gokarten skulle stanna om den började snurra. Det gjorde den inte. Jag åkte rakt in i en lyktstolpe – det slutade på sjukhuset. Så det var kanske inte så konstigt att det dröjde innan jag körde igen. Under min uppväxt tränade jag balett och gymnastik och var väldigt anti-motorsport, eftersom alla i min familj sysslade med det. Till och med mormor och farmor har kört några rallylopp.
Varför ändrade du dig?
– När jag var tolv skulle min bror sälja sin gokart, men jag föreslog att jag skulle prova först. Jag var inte duktig, men eftersom jag är envis fortsatte jag ändå. 2011 föreslog pappa att vi skulle köra ett långlopp med bil. Jag fick låna en overall och hjälm – det var faktiskt Carl-Philips gamla overall, så folk trodde att jag var en Bernadotte. Efteråt fick jag ett mejl från en avdelning av FIA, motorsportens högsta instans, som försöker få in fler kvinnor i sporten. De sökte tjejer som kunde köra Volkswagen Cup, en del av den största racingserien i Tyskland. Av de tolv som sökte kom jag tvåa och började tävla i Tyskland. Allt gick väldigt bra fram till 2016.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Samtal