»Jag dog tre gånger den träningen«

Johanna Skoglund var nära att drunkna som barn. I dag är hon utbildad livräddare.

»Vi var ett gäng barn som lekte i vattnet vid en campingplats några mil från Ullared. Vi red på varandra, testade hur länge vi kunde vara under ytan och så där. En tjej var på min rygg när jag simmade och jag kom inte upp. Vi hade tecken för om man ville att någon skulle sluta, men jag gjorde dem väl inte tillräckligt tydligt. Jag kommer ihåg panikkänslan av att vilja slita mig loss. Tjejen försvann, men jag var kvar på bottnen och allt blev suddigt. På något sätt måste jag ha tagit mig upp, för i min nästa minnesbild är jag på land.

En sådan situation behöver nödvändigtvis inte leda till ett trauma. Många som får vattentrauman har även varit med om andra saker, men det är just vatten de blir rädda för. Den kopplingen kan jag se i dag. Jag hade en jobbig uppväxt som adopterad och gick igenom depressioner. För mig blev vattentraumat ytterligare en begränsning.

För nio år sedan bestämde jag mig. Jag hade tryckt undan och förminskat allt jag bar på under så lång tid, och till slut bubblade det över. Det var leva eller dö. Jag började gå hos en psykolog, vidareutbildade mig och skilde mig.


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #74 (18 maj 2020) och är skriven av .