Denna vecka möter Sveriges kristna råd med Migrationsverket för att diskutera frågan om konversion i asylprocessen. Filters reporter Elin Klemetz skrev i Filter #62 reportaget Tro och tvivel om ämnet.

Sveriges kristna råd ska i juni genomföra en ny utbildning för Migrationsverket om konversion. Vad innebär det?

– I bästa fall innebär det att personal på Migrationsverket får större kunskap om hur det går till när en människa konverterar från en annan religion till kristendomen. Tyvärr har jag, och andra, sett att handläggare många gånger har en ytlig förståelse av religion och konversion – vilket inte är så konstigt eftersom majoriteten inte kan så mycket om ämnet. För att få en fungerande rättssäkerhet är det så klart helt grundläggande att de som ska göra bedömningarna har koll på läget.

Du har skrivit om de frågorna i Tro och tvivel i det nya numret av Filter. Hur kommer det sig att du intresserade dig för ämnet?

– Jag är själv kristen och aktiv i en kyrka där ett antal människor från Afghanistan och Iran – både asylsökande och de som redan har asyl – konverterat till kristendomen de senaste åren. När ett par personer i församlingen, som verkligen räknades som kristna utifrån kyrkans perspektiv, fick avslag, undrade jag om det stod rätt till. När jag sedan hörde och läste om att människor i kyrkor över hela Sverige varit med om liknande bedömningar, insåg jag att det var ett större fenomen och började gräva i det mer. Det är viktigt för att det handlar om liv och död för många människor. Att byta religion är en mänsklig rättighet, men i Afghanistan och Iran förenat med livsfara – det är något Migrationsverket själva har konstaterat. Därför ska det räcka med att »göra sannolikt« att du är en kristen.

Du var alltså redan personligt engagerad i frågan.

– Som journalist drar man sig ofta för att skriva om något man själv är personligt engagerad i, av rädsla för att bli partisk. Det är så klart något jag har tänkt på, och jag har försökt förhålla mig så objektiv till ämnet som jag kan. I det här fallet övervägde ändå fördelarna; jag tror inte ett sådant här reportage hade kunnat skrivas utan djupare förkunskaper – jag hade nog inte ens förstått problematiken om jag inte själv hade haft en tro och läst teologi.

Hur gick du tillväga för att belysa ämnet?

– Jag utgår från en konvertit från Afghanistan, Jawhar, som blev kristen när han vistats i Sverige i drygt ett år, men där Migrationsverket inte tror på hans omvändelse. Jag försöker ta reda på varför så många från Afghanistan och Iran konverterar, och hur både kyrkorna och Migrationsverket agerat. Hur kan man säkerställa att en person som vill döpa sig inte bara gör det för att få asyl?

Och vad kom du fram till?

– En viktig sak är att Migrationsverkets bedömningar i flera fall går stick i stäv med vetenskapen. De utgår till exempel från att en människa som byter religion gör det av intellektuella skäl – att man valt religion och till och med samfund genom att tänka sig fram till ett beslut. Det ligger väldigt långt i från all forskning om hur konversion går till – som är en social process som mer liknar vad som händer när du träffar en partner. Du blir kär, inleder en relation, och kunskapen om den andra människan kommer efter hand. Utifrån den forskning som finns är Jawhars och flera andra konvertiters historier logiska.

Vill du läsa Elin Klemetz reportage? Klicka här!