I det nya numret av Filter har jag granskat ett barnomhändertagande. En dansk man, som vi kallar Mads, hörde av sig till oss för att berätta hur socialtjänsten i Falun i fyra år undanhållit honom från att träffa sin tvångsomhändertagna dotter Agnes. Vissa saker i hans historia kände jag igen från mina tidigare granskningar av socialtjänsten – att anklagelser mot en förälder kan spilla över på den andra, och att socialtjänsten använder sig av ovetenskapliga »experter« som stöd för att fatta beslut. Men det här ärendet stack ändå ut. Medan jag gick igenom drygt 900 sidor av journaler, domar och utredningar upprepade jag fraserna: »Jag fattar ingenting! Varför får Mads inte ta hand om sin dotter?«
Socialtjänstens barnomhändertaganden har debatterats flitigt de senaste åren – bland annat i samband med Lilla hjärtat och desinformationskampanjen om att de kidnappar muslimska familjers barn – och såväl allmänheten som politiker har krävt förändringar. Lösningen har hittills varit lagändringar, men frågan är om man börjar i rätt ände? Socialtjänsten har omvittnat stora problem, där många handläggare saknar allt från erfarenhet till relevanta kunskaper.
I Filterpoddens nya avsnitt berättar jag om fallet Agnes, och diskuterar de systemfel som upprepats i alla de tre socialtjänstärenden jag granskat genom åren. Dessutom publicerar vi redan i dag reportaget »För barnets bästa« på vår hemsida för prenumeranter. Har ni ännu inte en prenumeration är det enkelt att skaffa sig en här. Läs gärna om Mads och hans kamp för att få ta hand om sin dotter Agnes. Men, jag skickar med en varning: min man Johan läste reportaget i går kväll och lyckades sedan inte somna på grund av att han var så upprörd.
