Ett liv i bitar

På bara några år förvandlades Minecraftskaparen Markus »Notch« Persson från ofelbar gud till en av spelvärldens mest hatade människor. Vad hände? Vi sökte svaren på den enda plats där han kommunicerar med omvärlden: internet.

Sommaren 2017 pågick en nätsänd välgörenhetstävling som gick ut på att klara spelklassikern Super Mario 3 på kortast möjliga tid. Flera av världens bästa lag tävlade mot varandra, och publiken uppmanades att skänka pengar. Donationerna rullade in. De flesta låg i storleksordningen 5 till 20 dollar, så när en av tävlingens presentatörer meddelade att det inkommit ett bidrag på hela 10 000 dollar utbröt jubel och applåder bland de hundratals människor som följde tävlingen på plats. Sedan såg presentatören välgörarens namn: Notch.

Summan var en spottstyver för svensken, som skapat ett av historiens mest framgångsrika datorspel, utnämnts till en av världens mest inflytelserika personer av Time Magazine och åtnjutit sådan hjältestatus att nyförlösta mödrar trängt sig fram på spelkonvent och bett honom kyssa deras bebisar. Nu tog presentatören ett djupt andetag och fortsatte med märkbar tvekan:

– Donationen är från självaste Notch, med meddelandet: »Hey, guys!«

Annons

Medpresentatören lät som om han just bevittnat en särskilt otäck trafikolycka:

Oooooooouh.

På ett ögonblick blev salen knäpptyst. Strax ekade spridda skällsord mellan väggarna. När klippet kort därefter spreds bland Twitters datorspelsfans och journalister gick skadeglädjen inte att ta miste på: »Det här är perfekt«, »Precis vad jag behövde efter en helvetesvecka på jobbet«, »Folk behöver inte applådera ett rövhål«. Bara enstaka användare betraktade spektaklet med yrvaken blick: »Varför hatar alla Notch helt plötsligt?«

Foto: Jamel Toppin/The Forbes Collection

Mannen som miljontals människor känner som Notch heter egentligen Markus Persson och växte upp i Edsbyn. Nästan varje söndag gick han till mässan i den lokala pingstkyrkan tillsammans med sin storasyster, sin mamma och sin pappa Birger som jobbade på SJ och tackade tron för att han lyckats stävja sitt alkohol- och amfetaminmissbruk.

Som liten föredrog Markus Persson ensamlekar som legobyggande framför fotboll och bandy, vilket blev ännu tydligare i tidig skolålder när familjen flyttade till en villa i Salem utanför Stockholm. När hans pappa en dag kom hem med en Commodore 128 fick sonen direkt en ny favoritleksak. Vid åtta års ålder programmerade han sitt första egna spel, ett enkelt textbaserat äventyr. När föräldrarnas äktenskap gick i kras flydde han djupare in i den digitala världen. Där fanns en trygghet han bar med sig in i tonåren när han tillsammans med sin mamma och sin syster lämnade villan och flyttade in i en lägenhet. Syskonen hade allt mindre kontakt med pappan, som föll tillbaka i sitt missbruk, och en dag fick de höra att han hade dömts till fängelse för inbrott. Genom tonåren handskades den inåtvände Markus Persson med ensamheten och familjekaoset genom att isolera sig ännu mer framför skärmen. Vid det laget var han redan övertygad om att han inte ville göra något annat i livet än att skapa datorspel, och han gled genom gymnasiets medieprogram utan större ansträngningar. Han dök inte ens upp på datorkurserna, men fick ändå högsta betyg på slutproven.

Hans mer utåtagerande syster hanterade livet annorlunda och var en konstant källa till högljudda bråk i hemmet. Hon blev punkare och började experimentera med droger. Det började med sniffande av tändargas, men hon upptäckte snart samma substanser som hennes pappa föredrog. Efter gymnasiet hoppade Markus Persson runt som utvecklare bland de många bolag som växt fram i »spelundrets« Stockholm och skrapade ihop tillräckligt med pengar för att köpa en lägenhet i Sollentuna. När hans mamma kom på besök kunde hon inte låta bli att dra fram dammsugaren och städa. Det enda som hennes son höll rent i sin ungkarlslägenhet var området precis runt datorn. Hans kontakt med sin syster, nu drogberoende och hemlös, handlade nästan uteslutande om pengar. Han hade svårt att säga ifrån när hon bad om att få låna några hundralappar, trots att han visste vad de skulle användas till. Till slut gav han henne ett ultimatum: tog hon den femhundralapp han erbjöd var den också det sista hon någonsin skulle få av honom. Hon tog pengarna och stack.

 

Markus Persson utmärkte sig inte på något av de spelbolag han arbetade på under det sena 00-talet. Han gjorde sitt jobb, men mest kärlek lade han på sina egna spel som han satt med på nätter och helger. Ofta byggde han modifierade versioner av andra spel som han tyckte om, och ofta nådde de en ytterst begränsad publik.

Annat blev det när han skapade ett spel som visuellt var enkelt – rentav fult – och helt saknade ett angivet mål. Spelare gick runt med en hacka i en värld de kunde ta sönder för att skaffa material, och sedan själva bygga vad de ville. Många liknade skapelsen vid ett virtuellt lego. Spelet som han ensam utvecklade fick namnet Minecraft och skilde sig från nästan alla andra genom att fokusera på kreativitet snarare än framåtrörelse.

Parallellt med Minecraft skapade Markus Persson även sin internetpersonlighet Notch: en frispråkig man iklädd hatt över sin kala hjässa, full av vilda idéer och ett stort behov av att förmedla dem. Likt andra spel i indievärlden lanserade han Minecraft i ett tidigt stadium och lät de första spelarna vara med under stora delar av utvecklingen. Eftersom spelet var utmanande och saknade instruktioner var dialog den enda möjligheten att förstå hur man behärskade denna nya värld. Notch svarade på privata meddelanden och forumfrågor, vilket skapade känslan av att spelet tagits fram i nära samarbete med användarna. Notch fick en stor skara följare, rentav fans, och han vakade som en närvarande gud över sin virtuella värld.

»Fri att göra vad han ville levde Markus Persson ett liv som taget ur en tonårsdröm om omåttlig rikedom.«

För att ta hand om sin växande skapelse bildade Markus Persson företaget Mojang. Han anställde likasinnade utvecklare för att bygga vidare på spelet, som drog in miljonbelopp trots att det ännu inte släppts officiellt. År 2010 besökte Markus Persson den amerikanska östkusten och hade en dag över i sitt schema. På sin blogg föreslog han att de Minecraftspelare som fanns i området kunde träffas på en så kallad meet-up.

»Det behöver inte vara något fancy, kanske kan vi ses på ett fik eller något. Vi kan kalla det för en officiell träff även om vi bara blir tre personer som sitter i pinsam tystnad i 20 minuter.«

Ett gäng från spelets forum nappade på idén och de mest drivna spaltade upp regler för hur fansen skulle hantera Notch. »OM Notch kommer vill vi inte att folk ska trakassera honom med frågor eller försöka hänga efter honom. Vill du prata med honom är inte detta platsen för det. Det har vi forumet till.«

Ett femtiotal personer dök upp på den träffen. Bara ett år senare köpte 4 500 människor biljetter till en kongressal i Las Vegas för att prata om Minecraft och få en glimt av dess skapare. Samma regler gällde dock fortfarande – direktkommunikation med Markus Persson var förbjuden. Man pratade med Notch, och då via sin dator.

Annons

Utvecklaren föredrog att kommunicera med omvärlden via Twitter. Plattformen gynnar dem som är smarta, roliga och bestämda, och Notch fyllde samtliga kvoter. Han drog sig inte för att kritisera spelbranschens makthavare, och när storbolaget Electronic Arts försökte lansera ett spelpaket som »indie« röt han ifrån:

»Sluta försöka förstöra allting, era cyniska skitstövlar. Indieutvecklare försöker rädda gaming medan ni systematiskt fördärvar det.«

I Minecraft byggde användarna monument och tempel till sin guds ära och när den blyga utvecklaren hukade i kulisserna under spelmässor lockade publiken upp honom på scen genom att skandera hans namn.

Notch utseende och klädstil har gett upphov till en enorm mängd mem. Bland de sämre: »Varför bär Notch hatt? För att han är indie.« Följt av en bild på Indiana Jones. Foto: Wikimedia Commons

Minecraftsuccén färgade även av sig på Markus Perssons privatliv. Han var plötsligt mångmiljonär, gifte sig med sin flickvän och hittade tillbaka till sin pappa, som återupptäckt datorspel och återigen var drogfri. De pratade om att skaffa honom ett hus närmare Stockholm med Markus nya pengar, så att de kunde umgås oftare.

Omstarten blev kortvarig. Pappan drog sig ur i sista stund, föll tillbaka i missbruk och depression och i slutet av 2011 tog han livet av sig.

Notch var lika öppen med sitt privatliv som med sina spel, och drog sig inte för att bjuda in sina följare bakom fasaden.

»Hastigheten med vilken saker eskalerade från att han ville flytta hem till att han sköt sig själv i huvudet var skrämmande«, skrev han på sin hemsida. »Jag har nu ett helt liv att leva utan honom.«

När hans eget äktenskap slutade i skilsmässa ett halvår senare twittrade han såklart om det.

»Från och med i dag är jag åter singel. #blandadekänslor«

Minecraft gick åtminstone som tåget. På kort tid spreds det i över 100 miljoner exemplar och blev världens näst mest sålda spel efter Tetris. Det skrevs böcker och gjordes dokumentärer om fenomenet och den gränslösa värld där endast spelarens egen fantasi satte ramarna.

Samtidigt blev Markus Persson allt mindre engagerad. Programmering var hans främsta drivkraft, underhållsarbete var något annat. Den delen hade han lämnat över till andra.

Istället började han på något nytt. I små smakprov på sociala medier lät han fansen se delar av 0x10c, ett spel som likt Minecraft skulle utspela sig i en öppen värld, den här gången i rymden. Hajpen på nätet var omedelbar. Markus Persson insåg dock snart att det var en sak att leka med kod när ingen tittade och en helt annan när miljontals människor förväntansfullt flåsade över ens axel.

En kväll på strömningsplattformen Twitch frågade ett fan hur det gick med hans nya projekt. Notch svarade att han inte jobbade på det längre. När konversationen ledde till en rad artiklar i spelpressen utvecklade han beslutet på sin hemsida.

»Att människor plötsligt brydde sig huruvida spelet gjordes eller inte tog det roliga ur projektet«, skrev han. »Jag vill verkligen, verkligen inte bli ännu en visionär speldesigner som underlevererar. Världen har nog med sådana.«

Den öppna process som hade hjälpt Minecraft att bli ett av värdens mest framgångsrika spel hindrade honom nu från att göra det han älskade. Att utveckla spelet på något annat sätt än i det öppna var oförenligt med personen Markus Persson, eller snarare: med det alter ego han nu var synonym med.

Annons

Eller som han själv skrev på sin hemsida:

»Jag antar att jag bara skulle kunna sluta prata om vad jag gör, men det faller sig inte särskilt naturligt för mig.«

 

Att vara så tätt förknippad med sitt verk gav honom även andra problem. När Minecraft och Mojang växte slog bolagets punkiga attityd tillbaka mot dem själva. I samband med att spelet lanserades på fler plattformar än PC blossade en infekterad strid upp mellan företaget och de mest hängivna spelarna om något på ytan så torrt som användaravtalet. Minecraft var byggt på ett sätt som möjliggjorde och rentav uppmuntrade spelarna att själva förändra hur mjukvaran fungerade genom så kallade mods. Nu verkade Mojang vilja stävja möjligheten att sälja sådana tillägg på de fristående marknadsplatser som växt fram runt spelet.

Trots att Notch hade lite med dessa förändringar att göra var det mot honom som ilskan riktades. Relativt sett reagerade få spelare, men kommentarerna lyste rött i hans flöde. Han fick veta att han var en tjock och patetisk svikare som ljugit om att hans sätt att göra spel skulle vara annorlunda än storbolagens.

I ett svagt ögonblick, däckad av en förkylning hemma i sin lägenhet, fick Notch nog. Han twittrade:

»Är det någon som vill köpa min del av Mojang? Att bli hatad för att man försöker göra rätt är inte min grej.«

Kort därefter, i september 2014, köpte Microsoft hans skapelse för 2,5 miljarder dollar. Nyheten om att det amerikanska storbolaget skulle svälja det svenska indieundret släpptes först på skaparens egen hemsida. I texten vädjade han om förståelse för sitt beslut.

»Jag har blivit en symbol. Jag vill inte vara en symbol för något som jag inte förstår. […] Jag är inte en entreprenör. Jag är ingen VD. Jag är en nördig programmerare som gillar att lägga upp skit på Twitter. […] Det handlar inte om pengarna, det handlar om mitt förstånd.«

Strax efter försäljningen av Minecraft träffade jag Markus Persson för det amerikanska ekonomimagasinet Forbes räkning. Redaktionen jobbade med det årliga nummer som innehåller listan på världens alla dollarmiljardärer, och nykomlingen Markus Persson skulle pryda omslaget.

I början av Minecrafts succéresa hade han ställt upp på flera intervjuer, men sällan kommit helt till sin rätt. Det var en sak att sitta hemma och fila på långa inlägg om saker som var viktiga för honom, en annan att göra det i dialog med en journalist. Ibland hade han löst det genom att återanvända gamla formuleringar: när han berättade om sin pappas död i tidningen New Yorker var hans ord till exempel närmast identiska med dem han redan nedtecknat på sin hemsida. I andra intervjuer mötte läsaren en person som pratade i korta meningar och drog skämt snarare än höll monologer om vart spelindustrin var på väg. Han gillade inte hur han framställdes och undvek helst att läsa om sig själv.

Vi lyckades övertala honom att ställa upp med argumentet att han skulle behöva göra åtminstone en sista intervju om varför han sålde bolaget och vilka hans planer var för framtiden – annars skulle journalister aldrig sluta fråga.

Fri att göra vad han ville levde Markus Persson ett liv som taget ur en tonårsdröm om omåttlig rikedom. Privatplanen gick i skytteltrafik mellan kontinenter och vilda fester. Han snapchattade bilder på nya lyxklockor. Notorna på Las Vegas klubbar kunde landa på 180 000 dollar per kväll, och i Beverly Hills budade han över Jay-Z och Beyoncé på en supervilla värd 70 miljoner dollar. I priset ingick en pool med utsikt över Los Angeles, ett separat »godisrum« och ett garage med plats för 16 bilar. Marcus Persson hade fortfarande inte hunnit ta körkort.

Vi sågs under ett par dagar i Stockholm där han hade startat ett nytt bolag, men kontoret användes i praktiken som en fritidsgård för vuxna. Tillsammans med ett gäng nya kompisar tillbringade han dagarna med att spela datorspel, lyssna på musik och dricka sprit. Trots att Markus Persson hade en öroninflammation som han lovat sig själv att ta hand om började han svepa glas med konjak redan före lunch. En ensam assistent bombarderades med nyckfulla önskemål om allt från att fixa lunch till att fylla på groggbordet och snabbt ordna fram ett Nintendo 64 så att gänget kunde spela Mario Kart. Under en av kvällarna lyckades en amerikansk hang-around nästan övertyga Markus Persson att de borde slänga sig på en privatjet till en spelning i Las Vegas.

– Jag tar igen tiden från min ungdom då jag bara satt hemma och programmerade, sade han. Det är inget sunt sätt att spendera pengar, men det är kul.

Bortsett från de två minoritetsägarna hade han förlorat kontakten med sina vänner på Mojang. Han var övertygad om att alla hatade honom för att han sålt bolaget och kunde inte låta bli att nämna hur mycket pengar han personligen betalat ut i bonusar till personalen.

Några månader efter att Notch prytt Forbes omslag tog han till Twitter och skrev en lång rad meddelanden som fick folk att oroa sig för hans mentala hälsa.

»Problemet med att ha allt är att man förlorar alla anledningar till att fortsätta försöka«, skrev han. »Mänsklig interaktion blir omöjlig på grund av obalansen.«

Tweeten var skriven från Ibiza där han sade sig festa med kändisar, vilket fick honom att känna sig »mer isolerad än någonsin tidigare«.

Men att åka hem var inte heller något alternativ.

»I Sverige sitter jag och väntar på att mina vänner som har jobb och familj ska ha tid att hitta på saker, medan jag stirrar på min spegelbild i datorskärmen.«

Innan han sålde Minecraft hade hans tweetar främst intresserat nischade speltidningar. Nu var Markus Persson mer än en spelutvecklare – han var en av världens rikaste människor. Hans korta nödrop fick global spridning. En amerikansk tidning satte rubriken: »Miljardär är ledsen och ensam.«

Ett halvår innan Notch köpte det dyraste huset i Beverly Hills köpte han också den dyraste lägenheten i Stockholm. Lägenheten i Lärkstan såldes senare vidare till välfärdsentreprenören Jan Emanuel Johansson för 22 miljoner kronor. Foto: Rodeo Realty

Efter porträttet i Forbes slutade Markus Persson att prata med journalister. Trots det började han allt oftare figurera i negativa artiklar. För även om Minecraft var historia fanns Notch kvar – och på Twitter var han mer aktiv än någonsin. Främst skrev han om spel, men hans åsikter om andra frågor väckte anstöt hos den breda allmänheten. Han var konfrontativ och stundtals konfliktsökande, och till häcklare skickade han ibland en gif-animation från filmen Zombieland där Woody Harrelson torkar tårar med en bunt sedlar.

Notch valde tidigt sida i »Gamergate«, ett slags spelvärldens föregångare till #metoo-rörelsen, som han menade överdrev problemen. Han hamnade i bråk med kvinnor och kallade dem cunts. Under en diskussion om Heterosexual Pride Day – ett påhitt ämnat att förminska HBTQ-rörelsen – skrev han att alla som var emot idén var »fittor som förtjänar att skjutas«. Han skrev att det fanns en uppenbar vänsteragenda riktad mot vita män i allmänhet och donerade 20 000 pund till en skotte som hade blivit åtalad för hets mot folkgrupp efter att ha lärt sin flickväns hund lyfta tassen på kommandot »Sieg Heil«. Under upptakten till den senaste valrörelsen blev Notch tillfrågad om han inte kunde ge offentligt stöd åt det högerextrema partiet Alternativ för Sverige, och svarade kryptiskt:

»Sverige är ett symptom, inte en orsak. Jag gör vad jag kan på min kant. Vi har redan vunnit, det tar bara lite tid att reda ut i röran.«

I takt med kontroverserna ökade hans Twitterfölje, som snart närmade sig fyra miljoner. Därmed blev han en av de största svenskarna på plattformen, näst efter globala kändisar som Zlatan och youtubern Pewdiepie.

Världen över började människor uttrycka ren avsky mot honom. Somliga för hans sexistiska kommentarer. Andra för åsikter som upplevdes som rasistiska och transfobiska. Några kallade honom en sorglig och bortskämd miljardär eller skickade seglivat hat i hans riktning för att han brutit sina löften med Minecraft.

De miljontals människor som följde den svenska spelutvecklarens framfart hade skäl att ifrågasätta om försäljningen av Minecraft verkligen inverkade positivt på hans förstånd. Framför allt gällde det dem som fick sin dos Notch via Twitter, eller från de tidningsartiklar som skrevs i samband med hans utspel.

Samtidigt tillbringade Notch minst lika mycket av sin vakna tid på en annan del av nätet.

»Jag har inte hållit räkning, och det är svårt att ge ett genomsnitt, men jag tillbringar väl åtminstone 21 timmar om dagen på Reddit«, skrev han när en användare frågade om hans vanor.

Nätforumet Reddit är uppbyggt kring avgränsade forum som användarna prenumererar på och därigenom kan bilda sig egna bubblor baserade på intressen och temperament. Här finns något för alla – de tiotusentals ämnena sträcker sig från trädgårdsskötsel till telepati.

Notch är bland annat aktiv på underforumen The_Donald och Drama.

Det första lanserades ett drygt år efter att Markus Persson sålde Minecraft, i samband med att Donald Trump lanserade sin kampanj för att bli USA:s president. Forumet blev snabbt en samlingsplats för såväl konservativa amerikaner som den framväxande alternativhöger som stödde Trumps idéer. Tonen på The_Donald var i många fall oförsonlig och användarna drog sig inte för att sprida konspirationsteorier, islamofobi och kvinnohat. Vid flera tillfällen vidareförmedlade presidentkandidaten idéer och mem från The_Donald till sina tiotals miljoner Twitterföljare. Etablerade medier har beskrivit underforumet som »internets otäckaste plats«, och till och med Reddits egen VD har sagt att det bör »lämnas att rasa samman under vikten av sin egen dysfunktionalitet«.

Drama har å sin sida beskrivits som en plats som »specialiserar sig på att belysa fruktansvärda saker på internet«. Ofta länkar användarna vidare till konflikter och shitstorms på såväl Reddit som andra delar av internet, och uppmanar varandra att kasta bensin på elden. Ibland roar de sig även med att snacka skit om sitt eget forum på andra delar av Reddit eller dra igång namninsamlingar med syftet att få det nedstängt.

En omfattande studie från Stanforduniversitetet visade nyligen att The_Donald och Drama – tillsammans med ett fåtal ytterligare underforum – står för mer än tre fjärdedelar av Reddits bråk och konflikter.

Notch är moderator på Drama, vilket innebär att han tillhör en liten utvald skara med makt att avgöra om någon går över gränsen. Nyligen låg en video som föreföll visa en man som tog livet av sig kvar i forumet i ett halvt dygn.

Foto: Jamel Toppin/The Forbes Collection

Det vore enkelt att beskriva Notch som en person som »radikaliserats« av internet och Reddit. Sådana belägg går onekligen att hitta: många av de idéer han har förmedlat i sina mest uppmärksammade tweetar är allmänt tankegods på Reddits mörkare delar. Den som gräver lite djupare inser dock att det är en alldeles för enkel förklaring.

På Twitter dominerar personan Notch. På Reddit skymtar människan Markus Persson. Sommaren 2015, när svensken levde nyrikt jetsetliv, vaknade han en morgon i Monaco dit han flugit för att festa och titta på den årliga Formel 1-tävlingen. Bakfull och sårbar var det till Reddit han vände sig för att skriva om en av de få saker mikrostatens femstjärniga lyxhotell inte kunde erbjuda: en inbakad kebabpizza från pizzeria Oliven på Södermalm.

»Skulle verkligen behöva en sådan i dag.«

På Reddit är publiken mindre och istället för tiotusentals reaktioner fick hans inlägg nio gillamarkeringar. Hans ton i forumet skiljer sig radikalt från den på Twitter. Här är hans hjältegloria fortfarande intakt och användarna betraktar hans inlägg i forumen som skrivna av ett högre väsen. Eftersom han slipper besvara mothugg och parera konflikter kan han skriva långa och raka svar i trådar som handlar om allt från hans ensamhet till nackdelarna med att vara rik och vilken som är Stockholms bästa bakfyllepizza.

»I takt med kontroverserna ökade hans Twitterfölje, som snart närmade sig fyra miljoner.«

De människor som följde hans sammanbrott sommaren 2015 genom tidningar eller Twitter fick gissa hur han mådde, men när en användare på Reddit senare frågade vad som egentligen hänt försökte han svara ärligt.

»Var jag deprimerad? Det blev i alla fall narrativet som fick fäste i medierna när jag hade ett par tuffa veckor och skrev om vad jag gick igenom. För tillfället mår jag mycket bättre. Har börjat gå på gym (lär inte bli långvarigt), spelar spel och har slutat oroa mig över saker jag saknar och försöker istället uppskatta det jag har. Såklart kommer ingen tidning att kabla ut rubriker som ›Svensk utvecklare mår helt okej!‹, så nu tror alla att jag är deprimerad. I verkligheten sitter jag hemma och uppdaterar Reddit.«

Någon annan frågade om han varit deprimerad tidigare.

»Jag var förmodligen deprimerad en gång för många år sedan. Fick ingen diagnos, men allting kändes avtrubbat, omöjligt och hopplöst. Jag är inte säker på att det är helt borta, det har bara tonats ut över tid, på samma sätt som det känns när någon man älskar dör.«

En tid senare, när hans tweetar skapade rubriker, undrade en användare: »Vad är grejen med Notch på Twitter?« Frågan var ställd rakt ut i luften – Markus Persson överraskade genom att stiga in i tråden och ge sin egen förklaring.

»Så snart jag insåg att jag hade fuck you-pengar och inte längre brydde mig om allmänhetens bild av mig […] började jag höja rösten mot saker jag personligen anser är fel. Det ledde till förvånansvärt goda reaktioner där människor kontaktade mig privat och sa att de uppskattade vad jag gjorde, men inte kunde stötta mig offentligt. Jag förstår helt och hållet varför, men kände mig uppmuntrad att fortsätta. Snart ledde det här till att människor med andra åsikter började attackera mig, så jag började svara dem offentligt också.«

Han fortsatte:

»Folk blev galna, både på grund av dramat och på grund av att vissa människor tyckte det jag gjorde var bra. […] Det här eggade mig, och slutligen blev det en dålig vana.«

Han skrev att han varken var olycklig eller trångsynt och återkom till att han inte brydde sig om vad människor tyckte om honom. Slutligen kom han på sig själv.

»Jag delar det här med er för att jag fortfarande bryr mig lite.«

Kanske är det därför Notch även tillåter sig att nyansera flera av sina mest kontroversiella Twitterutspel. Ibland ber han till och med om ursäkt. Som åsikten att alla som var emot Heterosexual Pride Day borde skjutas.

»Det visade sig att ›pride‹ syftar på stoltheten över att ha kommit över förtryck, inte stolthet över identitet. Jag raderade tweeten jag skrev eftersom jag trodde att vissa var emot att straighta var stolta över sin identitet. Jag tackade personerna som hjälpt mig förstå att jag missuppfattat. Det hela gav mig mycket större hopp om mänskligheten.«

Att hans första, hatiska tweet lästes av miljontals människor medan hans avståndstagande skrevs för de närmast sörjande tycktes inte bekymra honom nämnvärt. Ska man tro hans många inlägg på Reddit är den bärande ideologin i hans liv en kamp mot vad han upplever som strävan mot konformitet via skam. Han fäktar vilt mot dem som försöker säga åt honom vad han bör göra och får säga.

Samma råd försöker han sprida till andra. I en tråd där en användare på Reddit skriver hur hopplöst och lönlöst allt känns använder Notch sina egna erfarenheter för att ge råd.

»Snälla, gör inget du egentligen inte vill göra för att du känner dig pressad av andras förväntningar. Jag har själv gjort det misstaget. Mina anledningar var annorlunda än dina, men ett tag var jag nära att göra något som skulle ha inneburit slutet på mitt liv. […] Livet är hemskt orättvist, men kom ihåg att människor faktiskt kan bry sig på riktigt, och är villiga att hjälpa till med vad de förmår. Ta hand om dig.«

Markus Persson återkommer till att han mår bättre i dag än tidigare, främst för att han har accepterat att han inte måste vara rik och känd på det sätt som förväntas av honom.

Hollywoodsättet. Det är okej att fortfarande gilla samma saker som tidigare: retas på internet, umgås med några få nära vänner och äta skräpmat. Hans mål är att vara mer Pippi Långstrump – ha roligt och hitta på bus med sin kappsäck med guld – än Farbror Joakim, som lever för sin pengabinge.

Han skriver också att det har varit bra för honom att inse att han förmodligen aldrig kommer att skapa ett stort och framgångsrikt spel igen. Men eftersom programmering fortfarande är bland det roligaste han vet knåpar han ibland på mindre projekt.

Nyligen lade han ut ett mycket enkelt textbaserat »spel« som går ut på att man föds och måste leka med andra barn för att få sociala och intellektuella färdigheter, så att man kan klara skolan, så att man kan få ett jobb, så att man kan få en fru, så att man kan få barn och sedan dö.

»Jag har sett kommentarer om att spelet är deprimerande«, skriver han på Reddit. »Fast jag inte vill tala om för någon hur de ska tolka det är poängen för mig att ge perspektivet att resan måste vara viktigare än målet.«

Han avslutar:

»Annars kommer du att vara fast i att känna dig ouppfylld och bitter, och det kommer att bli hela ditt arv till eftervärlden.«

 

 

Kanske har Markus Perssons självreflektion och sökande på nätets mörkare delar tillåtit honom att hitta ett bättre förhållningssätt även till Notch. Nyligen ändrade han den text som beskriver vem Notch är på Twitter. Nu står det: »Försök följa dina egna råd nästa gång du ger dem. Det är förvånansvärt effektivt.«

I februari skrev han något som liknade ett försenat nyårslöfte: »Åt helvete med 2018 – jag tänker aktivt försöka ändra uppfattning om saker jag kanske har fel om i år.«

Och sedan: »Jag tror inte att jag har fel om något, men det gör ingen annan heller. Jag är en del av ›ingen annan‹, så jag tänker börja med mig själv.«