Näsa för trubbel

Världen över anses blodhundar vara överlägsna på att spåra upp försvunna personer. Så varför vägrar den svenska polisen att använda dem?

Tolvårige Dante visste att han inte fick gå utanför tomten själv, än mindre gå ut med hunden. Men när han kom hem från fritids tisdagen den 6 november 2018 såg han sin chans. När bonusmamma Marie gick ner i källaren satt Dante på sitt rum; när hon kom upp en halvtimme senare var både han och hunden Putte spårlöst försvunna. Klockan var fem på eftermiddagen och mörkret hade lagt sig över Falkenberg.

Dante hade smitit hemifrån en gång tidigare. Då upptäckte en förbipasserande pojken med Downs syndrom i en gångtunnel under en motorväg två kilometer bort, och kontaktade polisen. Så man visste att han snabbt kunde förflytta sig långa sträckor.

Den här gången dök hunden Putte upp några gator längre ner i villaområdet, med kopplet släpande efter sig. Dante syntes inte till och ingen hade sett honom någonstans. På vägen hem från jobbet ringde pappa Sven polisen.


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #73 (23 mars 2020) och är skriven av .