Svårsmält!

På morgonen den 7 april publicerar den kände surdegsbagaren Sébastien Boudet en bild på sitt välbesökta Instagramkonto. Det svartvita fotografiet föreställer Johan Jureskog, en prisbelönt kock som med Stockholmsrestaurangerna AG och Rolfs kök gjort sig känd som karnivoren med känsla för kvalitet. Jureskog – vars motto är: ät mindre men bättre kött – ser glad ut på bilden, ler och blinkar med ena ögat. Under hans ansikte löper texten: »#jureskogpådonken«. Bilden är en reklamaffisch för hans kommande gästspel på McDonald’s. Boudet skriver: »Det där måste vara ett jävla skämt. Fan oxå! Var ligger gränsen för vad en duktig kock är beredd att göra för lite­?  Älskade AG och Roffes men sorry, nu tackar jag för mig och väljer att äta maten från kockar med INTEgritet! .«   

En timme senare svarar den utpekade: »Då skulle du höra vad branschen tycker om dig din franske pajas, skaffa info innan du tycker en massa offentligt!« Därefter duggar kommentarerna tätt. Många hyllar Boudets rättframhet, men ännu fler kritiserar honom för illojalitet. En kvinna med kontot lovis20 skriver: »Otroligt dåligt att förolämpa en kollega på detta sätt, Sebastien.« Och så igen.

Kommentaren belyser den svenska kockbranschens oskrivna regel kring reklam: Prata aldrig om elefanten i rummet – låtsas istället som om problemen inte finns! Den synen har gällt ända sedan kändiskockar som Erik Lallerstedt och Jan-Boris Möller började göra produktreklam i början av 1990-talet. Okej, att Möllers kampanj för Kockens kryddor passerade obemärkt förbi är kanske inte så underligt – det var inte o­tänkbart att han använde produkterna själv – men ­kokboken där Erik Lallerstedt lagar fiskbullar gott, snabbt och billigt borde däremot ha väckt starkare reaktioner. En mästerkock med uttalade ambitioner att höja anseendet för svensk ­gastronomi – som gör en kokbok där Abbas ­svampiga fiskbullar är huvudråvara i vartenda recept.