»Man är en taskmört om man säger emot«

Emma Frans har blivit känd som en av de roligaste forskarna på Twitter. Nu vill hon ge svenska folket en lektion i hur man skiljer trams från fakta.

Vad är våra största feltänk när vi bedömer om något är vettigt eller inte?

– Jag skulle säga bekräftelsebias. Att vi är benägna att lägga märke till sådant som bekräftar det vi redan tror, och bortser från annat. Med internet har vi obegränsade möjligheter att hitta information som bekräftar precis vad som helst, som att månen är gjord av ost. Vi har också en stor benägenhet att tro på dem som tillhör vår ingrupp. När Anders Borg visar kuken och säger »hora«, följs det av en terapisession där ingruppen klappar honom på ryggen. Men om en person från en annan grupp säger samma sak, då står människor där med påkar. Vi har vissa aggressioner mot dem som inte ingår i vår grupp, oavsett om det är högern, invandrare eller sverigedemokrater.

Vad gör vi av det?

– Det är en del av att vara människa att vara lite irrationell och fördomsfull. Men bara för att det är mänskligt betyder det inte att vårt samhälle ska se ut så. Vi behöver lagar och mänskliga rättigheter. Vi behöver kanske kvotera i vissa sammanhang, för att kompensera för vårt beteende. Vi behöver också utveckla strategier för att inte tro på allt, för att ständigt ha det här vetenskapliga tänket.

Det fanns ju ändå någon tanke om att internet skulle hjälpa oss med det och göra oss mer informerade.

– Ja, det är ju så gulligt! Så naivt. Nej, vi människor är ju rätt likadana som förr. När jag fördjupade mig lite kring det här med fake news, insåg jag att det inte heller är något nytt. När Trump pratar om »last night in Sweden« är det samma sak som för 60 år sedan, när Eisenhower spred myten om hur hemskt det var i Sverige – den svenska synden, alla självmorden … Båda ville visa att det svenska politiska systemet var förkastligt.

Du skriver att om vetenskapen vore en person, skulle hen vara helt osympatisk. 

– Visst finns det de som skriver hat och sådär, men oftare är vi människor överdrivet snälla. Man är en taskmört om man säger emot. Det är inte alltid lätt att gilla vetenskap, för den tar ju ingen hänsyn. Jag har nu nått en punkt i mitt liv då jag börjat tjäna lite mer pengar och skulle kunna resa lite mer. Samtidigt kommer vetenskapen med sina klimatrapporter och ger mig en sådan jävla ångest.

Hur hanterar du det?

– Jag har varit i Spanien i sommar. Men min man jobbar på SAS, så vi kan åka på restplatser. Planet skulle ändå ha åkt om vi inte hade åkt med. Det är ändå bättre än att säga: »Ja, men jag källsorterar, så det är lugnt.«

Vi kanske skulle behöva fler jobbiga kompisar. Själv har du sagt att du egentligen är rätt konflikträdd?

– På Twitter är min roll att vara den där med basebollträet. Men i min vardag gillar jag inte att bråka. Det är klart att jag kan bli provocerad. En gång i en lekpark ville en farsa prata med mig om att det är dåligt att vaccinera sina barn. Jag radade upp mina argument – men sedan var jag färdig. Jag undviker nog ofta sådana samtalsämnen. Om jag är på barnkalas och någon säger: »Nu är barnen sådär hyperaktiva igen, det är ju för att de fått socker.« Då vet jag ju att det inte stämmer, studier visar att det verkar vara föräldrarna som tolkar barnen som överaktiva om de tror att de fått socker. Men jag orkar inte alltid vara den osympatiska människan. Inte när det är oskyldiga grejer. Låt dem tro det, det spelar väl ingen roll.

Du skrev på Twitter: »Det sägs att jorden är rund. Men känns det verkligen så?« Har vetenskapen överskattat hur rationella människor är?

– Citatet grundar sig på Jimmie Åkessons uttalande där han sammanfattar SD:s politiska idé: »Arbetslösheten sjunker, tillväxten ökar, sysselsättningen ökar, sägs det – men känns det så?« Jag tror vi har haft en övertro på vetenskapen i sig, att det skulle räcka med att saker är sanna, att om vi bara ger folk information så kommer de att agera på det. Som Trumps svar på hur man ska stoppa heroinepidemin genom att säga: »Drugs are bad, they are really bad for you.« Det hånades jättemycket. Samtidigt bygger ju drogpreventionen här, i alla fall när jag var ung, på att säga att knark är bajs. Det är ju precis samma sak. Reklambranschen har forskat jättemycket på hur de ska få människor att köpa deras produkter. Så borde man ha tänkt inom vetenskapen också.

I din bok skriver du att man inte bör raljera över människor – men du gör det väl själv på Twitter?

– Skulle jag helt följa mina budord om hur man ska kommunicera vetenskap, skulle jag inte kunna skriva något politiskt överhuvudtaget, eller vara särskilt rolig. I dag tycker jag det är viktigare att nå ut.

Mediernas larmrapporter innehåller en hel del trams, enligt dig.

– Det stora problemet är cherry picking, alltså att vi plockar enskilda studier för att bevisa en tes. Men också orsakssamband. Nyligen stod det i rubrikerna: »Drick kaffe och lev längre.« Man tror att det skyddar mot bland annat Parkinson och demens. Men vissa av de här diagnoserna har sömnsvårigheter som ett symptom. Och vad gör man när man får svårt att sova? Drar ner på sitt kaffedrickande. Sambandet kan alltså handla om det istället. Sedan är det viktigt att tänka på om någon har pröjsat för studien.

För att motverka alarmismen har du Twitterkontot Alternativa Flashar.

– Jag tror ju att vi konsumerar för mycket nyheter. I somras försvann en flicka i skogen. Jag följde det i realtid under åtta timmar tills hon hittades. Jag har barn i samma ålder, man är ju livrädd för att något sådant ska hända. För 15 år sedan hade det blivit en notis i tidningen dagen efter. Här blir det en sådan jävla dramatik. Jag försöker därför att bara kolla på nyheterna en gång om dagen, har inga flashar eller notiser på telefonen. Mitt konto är lite självterapi också. Jag har själv känt att »fan, det går åt helvete«. Det var ett mörkt år förra året. Därför är det skönt att se att det faktiskt händer bra saker i världen också.