Sent om cider

Sverige har sedan länge en stark bryggerikultur och en rik ­tillgång till äpplen. Så varför dröjde det så länge innan någon började göra riktig svensk cider?

Sommaren 2008 satt Filip Vestling på en uteservering i den lilla ­staden Quimper i Bretagne. Han hade ­precis tagit studenten och gett sig ut på en tågluff med sin flickvän.

På torget i den nordfranska medel­tids­staden lade han märke till att fransmännen drack cider ur keramikmuggar. Filip själv ogillade drycken; när han druckit cider hemma i Sverige hade han tyckt att smaken var sliskig och spritig, men nu beställde han trots det in en mugg. Han var ju ändå i Bretagne.

Redan vid första klunken kände han att cidern skilde sig från något han druckit hemma. Drycken var oerhört fruktig och smakade överraskande mycket äpple.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad

Därefter 89:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2018-03-26 Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!