Hundratusentals svenska skolbarn samlade in pengar för att rädda regnskog på andra sidan jordklotet. Du kan inte ana vad som hände sen.

Visst låter det som upptakten till en riktigt deprimerande berättelse?

De flesta svenskar i medelåldern och uppåt har minnen av Barnens regnskog. I hålan där jag själv växte upp plockade vi skräp åt kommunen som i sin tur omvandlade vårt dagsverke till skogsköp. Journalisten Marcus Haraldssson, då bara elva år gammal, startade å sin sida skoltidningen Miljö Extra för att dra in pengar. Åren före och efter 1990 var hundratusentals barn engagerade på liknande vis i en rörelse som spred sig även till USA, Storbritannien, Tyskland, Japan, Australien …

Den senaste tidens drönarrapporter får Filters chefredaktör att minnas spökraketerna 1946.

På Medeltiden kallades de för järtecken, de händelser som tolkades som förebud om sämre tider. Oftast summerades de efter fullbordat faktum: först när fienden hade skövlat nejden mindes man den svarta korp som cirklat över platsen och den brinnande sten som fallit ner från himlen.

Numera talar man om indiciekedjor, men nu som då söker vi människor efter logik och infogar händelser i mönster. På så vis blir världen begriplig och vi kan forma berättelser som vi minns och delar med oss av. Våra kulturella och materiella omständigheter har förändrats, men emotionellt och intellektuellt är vi likadana.