Jag går in på Facebook varje dag, utan att jag riktigt vet varför. Varken jag eller mina »vänner« lägger ut något, istället kryllar mitt flöde av tanter och farbröder som bakat tårtor till sin hundraårsdag. Jag möts också av träskulpturer som föreställer alltifrån örnar till blombuketter, med åldrade herrar eller tårögda barn stående bredvid sin skapelse.
Sidan »Nature and Animals« presenterar en bild på en undernärd afrikansk pojke. Han sitter på huk, och mellan hans ben sticker en fågel fram – helt gjord av Coca-Cola-flaskor. »Jag lade ner min själ i den här«, står det i bildtexten. »Men det verkar tyvärr som att ingen uppskattar den.« Bilden har över 3 000 reaktioner och nästan 2 000 kommentarer, där somliga skanderar: »Fantastiskt!« »Gud välsigne dig!« »Bra jobbat unge man!«
Andra reagerar på att colaflaskorna har två flaskhalsar, eller att pojken har sex tår. Bilden är bara ytterligare ett exempel på att mitt Facebookflöde, som så många andras, är invaderat av AI.
En sida dyker upp oftare än andra. Den går under det märkliga namnet »Sikvaruli«. Algoritmen verkar tro att jag har en förkärlek för träskulpturerna som läggs ut just här – och jag får ge den rätt, för till slut klickar jag mig in på sidan.
Sikvarulis profilbild föreställer ett intetsägande, grått vardagsrum. Sidan har 1,2 miljoner följare och publicerar ungefär ett inlägg i timmen, varav vissa genererar över hundratusen reaktioner. Majoriteten av bilderna är AI-genererade och ibland är det extra tydligt, som när en schimpans i snickaroverall karvat sig ett självporträtt ur en trädstam.
Andra verkar vara riktiga fotografier. En bild på en border collie följs av en lång bildtext som förklarar att hunden just genomgått en operation. Jag tankar hem fotot och gör en omvänd bildsökning i Google: Sikvaruli har snott både bild och bildtext från en brittisk kennel.
Jag bestämmer mig för att försöka ta reda på vem som ligger bakom sidan, ett sökande som kommer att ta mig kors och tvärs över jordklotet.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!