En flicka, tack.

Det är juli 2018 och jag har precis fött min andra son på Danderyds sjukhus. Jag är överlycklig att få träffa honom, men någonstans i mig gnager en förbjuden och skamfylld tanke. Dagar blir till veckor, jag försöker trycka bort tanken allt vad jag kan, men likväl finns den kvar. 

När ett halvår har passerat skriver jag ett anonymt inlägg i en sluten mammagrupp på Facebook. Jag skriver under med signaturen »Världens mest osköna egoistiska mamma« och berättar om min dröm att ha en mini-me utöver mina två fina killar. »Jag vet att en kille kan vara en mini-me också«, skriver jag. »Det är inte det. Men hade så gärna haft en liten flicka också. Och det finns ju ingen garanti för att det blir en flicka tredje gången heller.«

Kommentarerna väller in. Andra mammor känner likadant och vissa säger att jag får skriva privata meddelanden till dem för att bolla. Somliga författar psykologiska analyser om hur fenomenet beror på att man som kvinna ofta haft närmare kontakt med sin mamma och mormor, andra luftar teorier om att man vill ha ett barn av det kön man själv är. Vissa skriver om svårigheten att uppfostra killar i kontakt med sina känslor i en patriarkal värld. Hundratals svar kommer in på några dagar. Precis som jag skäms många över sina känslor och är rädda att framstå som kalla och otacksamma. Men även om ämnet är otroligt tabubelagt visar sig mängder av mammor drömma om samma sak som jag: ett barn av ett specifikt kön. 

De flesta jag skriver till föredrar inte ett kön framför det andra, utan vill ha båda. Likt mig drömmer många om en lillasyster till sina fantastiska killar eller en lillebror till sina flickor. 

Själv tog jag ofta hand om mina tre småsyskon under uppväxten och fantiserade om att uppfostra mina egna killar till varma, känsliga vuxna och mina tjejer till självsäkra, starka individer. Jag grubblade aldrig nämnvärt över att mitt första barn var en pojke eftersom jag såg framför mig att jag skulle hinna få ett gäng barn innan det var dags att kasta in handduken. Nu inser jag att jag nog bara har en chans till. Jag fyller snart 39, dras med en förlossningsskada som behöver opereras och har fått flera missfall. 

Du har väl inte missat?

Perspektiv

Att få barn känns värre än om din partner dör

Om människans oförmåga att begripa och hantera nedgångar.

Upplevt

Västbanken tur och retur

När frilansjournalisten Carl-Magnus Helgegrens pojkar tiggde om att få spela våldsamma datorspel ställde han ett motkrav: att de först närstuderade följderna av ett riktigt krig. Och så blev det.