Foto: Plattform produktion

Tio år efter Turist: Filmen missade Guldpalmen men gav Ruben Östlund en större vinst

Hugh Grant fick aldrig åka på skidsemester till Japan och Viggo Mortensen aldrig mansgråta i en korridor på ett alphotell – men filmen lade ändå grunden till att regissören i dag kan välja och vraka bland skådisgräddan i Hollywood.

Med månader kvar till Cannesfestivalen 2014 arbetade Ruben Östlund och hans producent Erik Hemmendorff frenetiskt med att färdigställa regissörens senaste film. Målet var att den, likt två av duons tidigare verk, skulle visas på festivalen – och dessutom tas ut till huvudtävlingen om Guldpalmen.

– Allt ställs på sin spets när man klipper mot en deadline, säger Östlund. Man undrar: Vad är det vi har gjort?

Turist markerade ett avsteg från Östlunds tidigare filmer. Till skillnad från den episodiska De ofrivilliga hade Turist en glasklar premiss som Östlund redan kommunicerat vitt och brett i intervjuer: vad händer med dynamiken i en kärnfamilj när en pappa lämnar fru och barn i sticket då en lavin sveper över deras skidsemesteridyll?

Hemmendorffs och Östlunds strategi för att nå en internationell position hade sedan länge inbegripit att med hjälp av utländsk expertis utvärdera hur gångbara deras filmer var utanför Sverige.

»Vem vill se en karl hunsas i 90 minuter och storgråta på slutet?«

– Det är extra viktigt när man jobbar med någon form av humor eller satir, säger Hemmendorff. Tittar du på de filmer som anses vara roligast i olika länder, får de nästan aldrig åka på några festivaler. Under produktionen av Turist hade vi haft väldigt roligt med hur vek pappan i familjen var, men reaktionen från Frankrike var ungefär: Varför vill Ruben förlöjliga mannen? Vem vill se en karl hunsas i 90 minuter och storgråta på slutet?

Redan med De ofrivilliga hade Östlund och Hemmendorff inlett ett samarbete med den franska säljagenten och producenten Philippe Bober, som bland annat hade Roy Andersson i sitt stall, och bjöd under klippningen av Turist in honom till en visning på Filmhuset i Stockholm. Där såg Hemmendorff hur Bober skrev »minst tio sidor« med anteckningar om vad han ogillade med filmen. Stämningen var minst sagt sammanbiten efteråt.

– Vi hade en middag där vi blev ganska fulla, säger Hemmendorff. Philippe talade om för mig att han inte kunde stå bakom filmen som den såg ut, och att han som säljagent inte ville skicka in filmen till Cannes. Hans farhåga var inte att filmen inte skulle tas med – utan att den skulle komma med i tävlingen.

Östlund:

– Philippe hade sagt: Det här kan vara slutet på Rubens karriär.


Tidsbegränsat erbjudande

Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!

Filter Digital
0 kr första månaden*

Populärt!
  • Alla artiklar på magasinetfilter.se
  • E-tidning och app
  • Nyhetsbrev
  • Digitala arkivet
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Tidningen hem i brevlådan

Filter Total: tidning + digitalt
49 kr i månaden**

  • Alla artiklar på magasinetfilter.se
  • E-tidning och app
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Digitala arkivet
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Tidningen hem i brevlådan

* Första månaden, därefter 39 kr/mån.
**Debiteras varannan månad (98 kr).
Avsluta när du vill.

Artikeln publicerades ursprungligen i Filter #98 (20 maj 2024) och är skriven av .