Mannen som det fortfarande inte går att komma runt

Det var den 10 juni 2020 och det svenska folket bänkade sig framför TV-skärmarna. I en mörk tid av pandemi och sociala restriktioner var vi ändå sammanflätade i en nationell gemenskap: vintermordet på vår statsminister skulle till slut få sin lösning. Chefsåklagare Krister Petersson hade samlat alla till biblioteket för att peka ut den skyldige.

På torr juristsvenska förklarade den dåvarande förundersökningsledaren att utredningen om mordet på Olof Palme nu lades ner. Som skäl för beslutet angavs att den misstänkte, Stig Engström, var avliden.

Petersson ägnade en dryg timme av sin digitala presskonferens åt att redogöra för bevisningen mot Engström. Han hade stigit ut på Sveavägen kort före mordet och stämde väl in på brottsplatsvittnenas beskrivning av gärningsmannen. Mest besvärande var ett signalement som ett vittne lämnat av en flyende man något kvarter från mordplatsen. Trots att Engström påstått sig ha varit på brottsplatsen minuterna efter mordet, så hade han inte gjort något som helst intryck på de personer som bevisligen befunnit sig där. Samtidigt hade han kunnat beskriva ett vittne längs mördarens flyktväg. Petersson konstaterade att Engström helt enkelt hade ljugit om sina förehavanden.

Relaterat

»Jag har blivit frustrerad av att läsa texter som är direkt bedrägligt skrivna«

Inför 40-årsdagen av Palmemordet har Klas Gustavsson granskat argumenten mot utpekandet av Stig Engström som skäligen misstänkt.

Mattias Göransson: Har chefsåklagaren verkligen gjort sin läxa om Engström?

Därför återvänder Filter till Skandiamannen.

Mannen som det fortfarande inte går att komma runt. Del 1: Engströms alibi.

Överåklagare Lennart Guné hävdar att Stig Engström varken skulle ha hunnit med att skjuta Olof Palme eller är särskilt lik mördaren. Men har han rätt?