Har överåklagaren verkligen gjort sin läxa om Engström?

I dag är det 40 år sedan mordet på Olof Palme och hela veckan har varit fylld med artiklar, TV-program, bokutgivningar och annat som påminner om händelsen. Det rullar säkert på ett tag till.

Mycket handlar om mördaren. Gamla spår steks upp på nytt, nya angreppssätt lanseras – kanske kan man hitta honom med hjälp av AI?

För åtta år sedan publicerade vi Den osannolika mördaren, Thomas Petterssons stora granskning av Skandiamannen Stig Engström och mordutredningen. Den presenterade omständigheter som visade att de som betraktat Engström som ett brottsplatsvittne hade haft fel, och att han istället var en högst sannolik gärningsman.

Eftersom många röststarka intressenter redan hade tagit ställning för andra hypoteser uppstod naturligtvis en livlig debatt. I den deltog Thomas Pettersson och jag i mån av möjlighet och tid.

Två år senare meddelade Palmeutredningens förundersökningsledare, chefsåklagare Krister Petersson, att utredningen skulle läggas ner. Motiveringen var att objektiva fakta om just Stig Engström gjorde honom skäligen misstänkt, och eftersom han var död och så lång tid hunnit passera sedan mordet fanns det ingen mening med att fortsätta. Chefsåklagaren uttryckte det som att det inte gick att »komma runt« Engström.

Återigen menade många att det visst gjorde det, men den här gången höll Thomas Pettersson och jag oss mestadels borta från diskussionen. Det berodde på en kombination av tidsbrist och utmattning, samt att det i längden blir fånigt att fäkta i egen sak. Den här gången fanns dessutom en åklagarmyndighet som borde svara, om det nu dök upp några invändningar med substans.

En som däremot har engagerat sig i de senaste årens diskussioner om Engströmhypotesen är Palmemordsvetaren och doktorn i sociologi Klas Gustavsson. I allt från nördbloggar till akademiska sammanhang har han rannsakat argument och emellanåt presenterat ny dokumentation. Det är Gustavsson som var fackgranskare av underlaget till den mock trial om Engström som hölls vid Juridiska fakulteten på Lunds universitet i fjol.

Härom månaden meddelade så överåklagare Lennart Guné att Åklagarmyndigheten intagit en ny ställning till misstankarna mot Stig Engström: bevisningen anses inte längre »tillräcklig för att ligga till grund för ett utpekande«. Vissa av överåklagarens motiveringar var så udda att de gick att avfärda med en snabb kommentar, men att granska och värdera varje argument skulle kräva väsentligt mer av både tid och energi. Därför bad jag Klas Gustavsson att noggrant gå igenom Lennart Gunés beslut för att se om det rent sakligt vilade på solid grund.

I dag publicerar vi den första delen av Gustavssons granskning, »Mannen som det fortfarande inte går att komma runt«. På onsdag den 4 mars publicerar vi del 2 och nästa lördag, den 7 mars, del 3, som innehåller helt nya uppgifter om polisens hantering av fallet.

Vill du läsa mer om Palmemordet? Här hittar du vår ursprungliga granskning, en intervju med Klas Gustavsson samt Thomas Petterssons utlåtande om de fyra böcker som av allt att döma legat till grund för Åklagarmyndighetens omsvängning.