Foto i montage: Frankie Fouganthin (Brost), Maria Östlin (Perelli), Arena scripts (Fox), Kristofer Lönnå (Lundell)

»När jag skrev Samantha Fox bok kände jag mig som Samantha Fox«

Martin Svensson gick från att själv vara omskriven flickidol till att massproducera biografier åt kändisar. Karriärbytet är inte så udda som det framstår.

Du tackar nej till de flesta intervjuer och var väldigt noga med att den här skulle spelas in, eftersom du »blivit bränd så jävla många gånger«. På vilket sätt då? 

– Skillnaden mellan ditt och mitt jobb är att när jag skriver åt en person så behandlar jag den personen som jag skulle behandla mig själv. Jag är rädd om den personen. Om jag studsar på ett uttalande eller upplever något som kontroversiellt, då försöker jag förstå vad personen menar. Jag kan också välja att inte använda det – och inte bara för att skydda den jag skriver om. Ett enskilt citat eller en minut av en konversation behöver inte säga något om en person, tvärtom kan det göra porträttet mindre sant. Men inom journalistiken plockar man hellre ut det som är lite kontroversiellt eller ogenomtänkt och drar upp det stort. För det tjänar journalisten på. 


Prenumerera digitalt för 39 kronor i månaden!

Läsning på sajten och app för e-tidning. Avsluta när du vill.

Prenumerera

Har du redan ett konto? här. Sugen på en pappersprenumeration? Teckna här.

Artikeln publicerades i Filter #88 (26 september 2022) och är skriven av .