Nina De Geer: »Det värsta man kan vara är en ›nepo baby‹ utan talang«

Du har arbetat som arkeolog, socialarbetare, ekonom och nu författare. Det låter som en sökares CV.

– Jag kommer från en kulturfamilj där alla verkar ha haft det lätt för sig med utställningar på Nationalmuseum, böcker som blir utgivna, antagningar till scenskolan. Jag trodde aldrig att det låg i korten för mig, så jag skaffade ett riktigt jobb och utbildade mig. Jag är en sådan där hopplös person som blev kvar på universitetet i åtta år där jag tog examen som arkeolog och socionom, gick obskyra kurser och pluggade allt från arabiska till ryska. Sen läste jag ekonomi också, men gick aldrig klart eftersom jag träffade en amerikan och flyttade till USA.

Var det en föräldrarevolt att du valde en akademisk och antikulturväg?

– Det var det absolut. Jag har alltid försökt gå min egen väg. Jag flyttade hemifrån tidigt och startade ett kollektiv i Alby. Jag ville ta ett kliv åt sidan och skapa min egen identitet. Men sen höll det inte riktigt. Alltså, att hålla mig borta från kulturen. I efterhand tror jag att det är alla de vitt skilda jobben som har gett mig en skattkista som jag kan ösa ur.

Sedan blev du ändå författare.

Relaterat

Ernst De Geer vill dela med sig av sin obekvämhet

Uppvuxen på vernissager och konstmingel har han alltid skytt sådana sociala situationer. Med debutfilmen Hypnosen gör regissören Ernst De Geer sitt bästa för att du ska lida med honom.

Hemlighuset

Bakom en anonym port på Östermalm gömmer sig Skandinaviens mest påkostade privata konsthall. Hit välkomnas endast en inbjuden skara, som mot tystnadslöfte skålar i dyra viner och avnjuter den excentriske ägarens goda smak. Martin Aagård berättar historien om den svenske »Renässansfurste­n« och den mörka sanningen om hur han tjänade sin förmögenhet.

Marie-Louise Ekman

»Jag skulle ha gjort väldigt dåliga och underliga saker om jag inte hållit på med det här.« Kulturgiganten summerar sin gärning.