När du skulle gestalta Stig Engström, hur tacksamt var det att ha tillgång till det långa TV-inslaget med honom från Rapport?
– Den filmen kan jag utan och innan vid det här laget. Jag har kört den i slow motion, zoomat i den, allt möjligt. Allt material som överhuvudtaget gick att få fram med Stig, vi hittade även ljudupptagningar och andra saker, var väldigt viktigt för mig. För att hitta den här karaktären, som ligger väldigt långt ifrån mig själv, men också komma närmare honom och förstå honom. Det som är så motsägelsefullt är ju att alla säger: Det kan inte vara han, en mördare ser inte ut så, en mördare låter inte så. Så hur låter en mördare? Är det en Hollywoodmördare man tänker på? Eller som i en sagobok för barn … För mig var det viktigt att hålla mig till de fakta och de referenser som fanns, framför allt av respekt för Stig som människa. Eftersom han till syvende och sist är en person som efter sin död har utpekats av Palmegruppen som förmodad statsministermördare.
Vad drog dig till rollen?
– När jag läste Thomas Petterssons bok blev jag väldigt fundersam, men ju mer jag läste desto mer övertygad blev jag att jag ville göra det här. Därför att jag skulle få reda på mer om Stig, men också om händelsen överhuvudtaget [Robert Gustafsson var på samma bio som paret Palme under mordkvällen]. Få svar på saker jag har funderat på, och på ett sätt både komma nära och få distans, som en terapi. Men också för att jag blev så fångad av hans person.
Tack för att du läser Filter
Skapa ett gratiskonto eller Logga in för att fortsätta läsa.
Sugen på en prenumeration? Teckna här!
Du har väl inte missat?
