Under våren turnerade entreprenören Charlie Eriksson och melodifestivalsartisten Axel Schylström runt landet som Aldrig Ensam Show. I tio städer från Örnsköldsvik i norr till Lund i söder framförde de musik, skojade – och berättade om sina självmordsförsök.
– Jag och Axel är personer som har väldigt mycket humor i allt vi gör och hur vi tacklar våra egna historier, säger Charlie Eriksson. Vi är inte tråkiga och faktadrivna och pratar om siffror och forskning. Det ska vara hjärta i det vi gör. Det kan faktiskt vara kreativt och roligt att jobba med frågor om psykisk ohälsa.
Charlie Eriksson startade sin organisation Aldrig Ensam för tio år sedan. Då var han 22 år gammal, led av depression och panikångest och hade precis försökt ta livet av sig. Showen berättar om hans resa dit.
Efter studenten tänkte han att meningen med just hans liv var att vara ledig och samtidigt leva i lyx. För det behövde han mycket pengar, och hans morfar hade alltid sagt att det bästa sättet att bli rik var att starta ett företag och sälja det svindyrt. Så Charlie började plugga turismekonomi i Kalmar. När han mådde allt sämre ville han inte erkänna det – det stämde inte med hans bild av en lyckad person. Till slut överdoserade han värktabletter och lugnande och hamnade i koma.
Charlie Eriksson berättar hur han efteråt försökte söka information om sitt mående och då »identifierade ett stort svart hål«. Det enda som fanns var 1177, med »sakliga fakta om diagnoser«, och organisationer som var »otroligt tråkiga, dammiga och gammeldags och som jag absolut inte kunde identifiera mig med«. Han saknade personliga berättelser som kunde få honom att känna sig mindre ensam, och startade en egen hemsida.
– Dels ville jag skriva ner vad jag varit med om, för att själv förstå. Sedan ville jag slippa berätta för kompisar, släkt och kollegor gång på gång. Istället kunde jag hänvisa till hemsidan och säga att de fick ställa frågor till mig om de fortfarande undrade något. Och så ville jag gärna dela min historia med andra som kämpade.
Hemsidan visade sig svara mot ett uppdämt behov. Radio och tidningar hörde av sig och Charlie Eriksson bjöds in att prata på ett event på Fryshuset i Stockholm. Strax därefter tog en talarförmedling kontakt med honom, och så var föreläsarkarriären igång. Hans budskap var rakt och enkelt: vi måste prata mer om psykisk ohälsa för att minska stigmat och få fler att söka vård.
»Så länge jag får respons så skiter jag i vad de andra säger. De får köra sitt eget race, som de kört sedan 1800-talet.«
Han startade en Facebooksida och när den fick en miljon besökare på bara några månader såg han chansen att ytterligare kommersialisera verksamheten. Inspirerad av föreningen Ung Cancers populära pärlarmband med texten »fuck cancer« pysslade han ihop egna armband med texten »aldrig ensam«, och sålde dem i en webbshop. »Det är viktigt att man kan utveckla det till ett jobb, att man kan ha fullt fokus på det och inte behöva tänka på något annat«, förklarade han i en intervju med Östran. »Det handlar om att våga göra det kommersiellt, annars når man inte ut.«
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
