I sommar kommer det att skrivas hundratals artiklar om värmerekord. Journalisterna borde ta det kallt.

När värmen kommer lever svensken upp: så snart termometern krupit över 15 grader fylls uteserveringarna och varenda liten solvägg av människor som törstigt vänder ansiktet mot strålarna, medan utländska turister förundrat tittar på i sina täckjackor. Det är det här som håller oss uppe under det mörka vinterhalvåret, drömmen om att en dag få cykla hem i en ljummen sommarkväll som doftar syrén.

Fram till ungefär 2014 hejade kvällstidningarna på den här känslan, med rubriker som: »Passa på att njut: Nu är det varmare än i Rom!« »ÄNTLIGEN! Här blir det värmerekord!« och »HURRA, rekordvärmen stannar!« Gärna illustrerade med en glad sol i solglasögon.

Numera väcker den där 25-gradiga majdagen också en känsla av undergång i oss. Är det inte lite för varmt, lite för tidigt? Och medierna gör sitt för att förstärka obehaget – varma temperaturer omskrivs istället »Så slår hettan mot Sverige«, »Extremvädret drar in« och »Veckans värmebölja är en föraning om framtiden«. Är det här rimligt?

Relaterat

Därför borde det vara dags för Kalle och Brita att flytta till TV4

Nu är de snickrande kändisarna tillbaka med en sjätte säsong.

Så gick det till när Aperol spritz tog över världen

Det brandgula begäret.

Undergången är nära

Få ifrågasätter att växthuseffekten är en av nutidens viktigaste samhällsfrågor. Så varför använder medier, politiker och ledande forskare fortfarande överdrifter för att väcka uppmärksamhet?