Ronnie Sandahl berättar att han precis hade skrivit på sitt första Hollywoodkontrakt när allt rasade samman. Han hade sålt en psykologisk thriller i krigsmiljö – »i själva verket handlar manuset om att få sitt andra barn« – till filmbolaget Universal när han insjuknade i influensa.
– Sedan tappade jag känseln i armarna. När känseln kom tillbaka var jag jättesvag, och armarna gjorde fortfarande ont. Jag gick till vården, där någon erfaren sjukgymnast sa: »Det här är de värsta armarna jag har sett i hela mitt yrkesliv.«
Sjukgymnasten diagnostiserade honom med golfarmbåge (inflammation på armbågens insida), tennisarmbåge (smärta i muskelfästena på armbågens utsida) och karpaltunnelsyndrom (tryck på en nerv i handleden som kan ge stickningar, domningar och värk i händerna). I båda armarna.
– Jag var tvungen att skriva, men hela mitt liv behövde egentligen kretsa kring att inte göra saker med armarna. Jag kunde inte handla, köra barnvagn, bära barnen … Jag undvek att öppna dörrar. Jag fick utveckla ett system där jag skrev i 30 minuter och sedan vilade i 30 minuter medan jag stirrade på texten och försökte tänka ut vad jag skulle skriva därnäst.