I sydöstra hörnet av Värmland, drygt två mil med bil genom skogen från Filipstad, ligger Storfors. Sedan det järnbruk som funnits i århundraden lade ner på 1980-talet har förbipasserande haft få anledningar att stanna. Men i den här bortglömda bruksorten finns en man som sett de halvtomma rondellerna, lyssnat på tystnaden mellan husen, och anat en potential: om allt ändå ska gå åt helvete, kan det lika gärna börja här.
När jag hösten 2022 möter Urban Persson utanför Systembolaget i centrum är han iklädd cowboyhatt och befinner sig mitt i valrörelsen. Han är partiledare för det lokala partiet Storforsdemokraterna, som i snart fyra år varit med och styrt den lilla kommunen med runt 4 000 invånare. Ledamot Persson har hållit sina vallöften, menar han – förutom det om att förvisa varenda parkeringsvakt från byn. Särskilt stolt är han över att ha varit den enda politikern som röstade emot padelhallen.
När nu valdagen närmar sig är han återigen på plats i centrum för att möta väljarna, men den här gången står han inför en betydligt svårare uppgift när det kommer till att försöka övertyga ortsborna.
– Du skrämmer barnen! fräser en kvinna med barnvagn när hon stormar förbi.
Flygbladet Urban försökt räcka över blir hängande i luften.
– Det är möjligt att man borde ha tonat ner budskapet en smula, säger han medan han ser efter henne. Men varken hon eller ungen kommer att överleva kollapsen.
»Rena rama science fiction! utbrister en tant som slagit sig ner på en bänk intill.«
Den kommande undergången inträffar enligt Urban Persson omkring år 2050, och orsakerna ryms i ett 56 sidor långt manifest som han personligen delat ut i varenda brevlåda i Storfors. Den som fortfarande tvekar efter att ha läst det kan bara öppna fönstret och titta ut, menar han. För att förbereda oss på denna dystopiska framtid vill partiledaren förvandla kommunen till ett testområde. Storfors ska isoleras från omvärlden, och innanför murarna ska byborna leva som om slutet redan är här. Ett världsunikt experiment, berättar han, som kommer att få hela den internationella forskarvärlden att vända blicken mot den i dag bortglömda orten.
– Storfors är den bäst lämpade kommunen i landet, säger Urban Persson. Här går utvecklingen bakåt. Ungdomarna flyttar, inte ens flyktingarna stannar.
– Rena rama science fiction! utbrister en tant som slagit sig ner på en bänk intill.
Hon berättar att hennes dotter flyttat till Stockholm och helst undviker att nämna var hon kommer ifrån – på grund av »tokstollen« Persson.
Urban beskriver sig själv som fri i tanken – en frihet han nått genom spekulationer på börsen och den ensamhet han valt. I hans eget universum är det ingen som stör honom. Där kan han vrida och vända på världen. Som Galileo, säger han – matematikern som riktade kikaren mot himlavalvet och insåg att Jorden inte var universums centrum. Kyrkan dömde honom till husarrest. Svårt sjuk, nästan blind och betraktad som en dåre lät han ändå flitens lampa brinna i sin kammare, där han skrev sina mest betydelsefulla verk. De smugglades ut och trycktes i hemlighet. Resten är historia.
»Urban berättar att människor från hela världen kommer att söka sig till Storfors.«
Urbans väg in i politiken gick genom Sverigedemokraterna, som han lämnade eftersom han ansåg att de saknade visioner. Sensommaren 2018 skapade han istället sitt eget lokalparti och gick till val på att förbjuda lapplisor och återöppna en stängd bilväg.
– Folk här är inte så intresserade av politik, förklarar Urban. Det räckte med att säga att kommunalrådet var en idiot så vann man någons röst, det finns alltid de som bara är emot.
Storforsdemokraterna fick 143 röster och Persson en stol i kommunfullmäktige. Något år senare blev han rikskändis när Aftonbladet skrev att kommunpolitikern Urban Persson under brinnande pandemi rest till Stockholm för att slicka på en rulltrappa. Planen var att smittas av covid och ta med viruset hem, så att alla blev flockimmuna.
– Jag fick rätt till slut, säger han utan att lyckas dölja en underton av stolthet.
Vid Urbans sida utanför Systembolaget står partiets senaste medlem Filip, en bastant polack som kör en svart Mercedes och har blivit förmögen på att köpa fallfärdiga kåkar som han hyr ut till missbrukare från Filipstad. När de inte kan betala hyran hamnar notan hos socialen. Leende beskriver han sig själv:
– En korrupt bandit, men Urban säger att det är okej så länge jag inte står på valsedeln.
– Ingen annan är intresserad av partiet, förklarar Urban, märkbart besvärad av att inte veta vad den nya valarbetarens engagemang egentligen bottnar i.
Efter flygbladsutdelningen beger vi oss hem till Perssons tvåplansvilla för att prata vidare om hans förslag om att isolera kommunen. Filip har tagit med hemlagad gulaschsoppa och på köksbordet dukar männen upp inlagda gurkor, en flaska vodka och Bacardi Breezers i olika färger.
Urban målar upp sin vision för »Det nya Storfors«. I centrum har vilda maskrosor letat sig upp genom den spruckna asfalten, omgivna av rostiga bilvrak som lämnats kvar som fossiler framför ett ihopklappat kommunhus. Invånarna lever i vad han kallar en restkultur – i ruinerna av civilisationen förvildas människan, och överlever genom att fiska, odla grönsaker och jaga i skogarna.
– Det blir ett enkelt liv, säger han som om han just beskrivit paradiset.
Inga skatter, inga lagar och ingen dum svensk byråkrati.
– Amishkulturen i USA är i dag det närmaste man kommer. Men de gubbarna fuskar en del och kör bil och grejer, de är inte så seriösa.
Urban berättar att människor från hela världen kommer att söka sig till Storfors. De som bor i kommunen i dag – och inte vill delta i experimentet – ska man erbjuda en generös summa pengar för att lämna sina hus.
– Visst, det kan finnas någon tant som sätter sig på tvären, men de flesta kommer att välja att ta stålarna och dra.
Jag vänder mig mot Filip som tagit sig halvvägs genom vodkaflaskan.
– Kommer du att lämna Storfors?
– Nej, jag stannar, svarar han.
– Men då kan du inte ha kvar din Mercedes, det finns ju ingen bensin, påpekar Urban, kanske i hopp om att få partikamraten på andra tankar.
Istället är det som att hälla bensin på en pyrande brasa.
– Jag skulle dräpa dem! morrar Filip.
– Vilka då? undrar Urban.
– Grannarna. De som inte accepterar vår politik. Jobba, annars hej då.
Polacken formar högernäven till en pistol.
– Pang! Vi måste rensa ut!
Filip avslöjar sin egen plan för att ta makten i Det nya Storfors. Urban ska vara chef och Filip hans högra hand. Storforsborna ska jobba med att odla potatis för dem. »Som Auschwitz«, tillägger han.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
