Urspårat: Därför blir det aldrig något av den svenska satsningen på snabbtåg

Filter reste till Jönköping för att ta reda på varför Sverige halkar efter när resten av Europa skapar framtidens hållbara resande.

Asfalten på cykelbanan mellan Haralds bilriktning och VVS-företaget Dahl är full av sprickor och maskrosor växer fritt vid vägkanten. Det ödsliga industriområdet en kort promenad från Jönköpings stadskärna rymmer skolådeliknande industribyggnader i plåt och butiker som säljer yrkeskläder, byggmaterial, kakel, golv …

– Här kommer det att se helt annorlunda ut om några år, säger Ann-Marie Nilsson, centerpartistiskt kommunalråd i Jönköpings kommun. Där borta kommer det att bli en grönskande park, sedan bostadshus och allt med direkt närhet till Munksjön och bara några minuter in till centrum. Slingan som löper runt sjön är förresten redan väldigt använd av Jönköpingsborna.

Hon pekar mot en grupp nybyggda höghus som utgör en skarp kontrast till sina sjaviga grannar. Med tiden ska hela området fyllas med ny bebyggelse. Det behövs i en kommun som har växt från 118 000 till 146 000 invånare sedan millennieskiftet.

– Och ja, här i mitten, där vi står, var det då tänkt att bli en järnvägsstation, säger Ann-Marie Nilsson.

Stationen skulle utgöra områdets hjärta och ta emot höghastighetståg som skulle nå Stockholm på 1.20 och Malmö på 1.10. För att inte tala om Linköping och Göteborg, som skulle hamna ynka 40 pendlingsreseminuter bort.

– Jönköpings geografiska läge i Sverige är otroligt bra men tillgängligheten väldigt dålig, säger Ann-Marie Nilsson. Vi har lagt ner enorma resurser på det här, och aldrig tvivlat på att vi kommer att få den där järnvägen. Utifrån den har vi stadsutvecklat och planerat i decennier egentligen.

Hon tittar på den spruckna asfalten vid sina fötter.

– Och så räcker det med ett enda pennstreck för att allt ska försvinna.

Ann-Marie Nilsson, Stefan Lind och Katarina Bröms står på ett gammalt spår. I bakgrunden är det industriområde till vänster och nybyggt område till höger.
Ann-Marie Nilsson (kommunalråd), Stefan Lind (chef för översiktlig planering) och Katarina Bröms (VD på Södra Munksjön Utvecklings AB) på platsen där de trodde att stationen för höghastighetståg skulle ligga – fram till regeringens tvärvändning. I bakgrunden tar den nya byggnationen gradvis form.

Höghastighetståg på svensk mark har diskuterats sedan 1980-talet. Idén om att kunna färdas i över 300 kilometer i timmen var bland annat inspirerad av franska TGV, och tänkt som räddningen för ett utdöende transportmedel: decennier av kraftigt ökat bilåkande och inrikesflygande hade gjort att knappt någon längre tog tåget.

Att de franska tågen susade fram så snabbt och punktligt berodde inte bara på att de var kraftfulla och strömlinjeformade – de gick på separata höghastighetsbanor, med närmast spikrak sträckning och utan annan tågtrafik som störde deras framfart. Även om man i Sverige bara band samman de tre storstadsregionerna, så vore det ett enormt omfattande och dyrt byggprojekt.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 22 juli 2024. och är skriven av .