Foto: Jan Danielsson/SVT, Sven Lindahl/SVT

Bo-Göran Bodin: Debatten om Joakim Lundell gör mig mörkrädd 

Hans dokumentär Hatet blev årets mest omdiskuterade granskning. För Filter fördjupar sig Bo-Göran Bodin i sina avslöjanden, berättar om hoten och anmälningarna – och kritiserar de etablerade medierna för att ta efter influerarvärldens vilda västernfasoner.

Efter det första avsnittet av Hatet skrev så gott som varje tyckare – oavsett vilken position de intog – att vi inte säkert kan veta vad som är sant eller falskt rörande Joakim Lundells barndom. Men nu vet vi.

– Jag upplever att väldigt många valde att missförstå vårt första program – avsiktligt eller inte – och byggde halmgubbar i kulturartiklar: Vi kan inte vara i Joakim Lundells huvud, vi kan inte veta vad som faktiskt har hänt. Men Joakim själv har hela tiden pekat på sina journaler, att där finns bevisen för de grova övergrepp han påstått sig ha blivit utsatt för av sin mamma. Vilket har skapat trovärdighet hos alla de redaktioner som intervjuat och porträtterat honom. Det vi visade var att det han påstod om journalerna inte stämde. Men i sista delen kommer en ny pusselbit från Joakim själv, där han medger att alla de här minnena kom vid 31 års ålder när han läste journalerna själv för första gången. Det gör att vi åtminstone kan lämna den där debatten om att vi skulle ha granskat ett barns minnen. Utan det handlar om en vuxen makthavares påstått bortträngda minnen, som plötsligt dykt upp. Samtidigt som forskningsläget väldigt tydligt säger att det inte finns några belägg för att vi människor kan tränga bort och sen återfå minnen.

Tvärtom visar minnesforskning att vi minns traumatiska och starka upplevelser bättre än annat, även om detaljer bleknar med tiden.

– Vi går inte in djupare in på fenomenet i programmet, men när jag intervjuade förläggaren som gav ut Monster – som också var förläggare åt Sture Bergwalls bok – så sa han: Jag är välbekant med bortträngda minnen och hade jag känt till det här så hade jag sett det hela på ett helt annat sätt. Men det förklarar en hel del och gör att saker som jag tidigare hade svårt att förstå nu går ihop. Innan Joakim fyllde 30 år gjorde han Youtubevideor där han istället anklagade sina fosterhemsföräldrar för de grövsta saker och utmålade den perioden som den värsta i hans liv. Då skulle hans följare misshandla fosterhemspappan till oigenkännlighet. Det fick jag inte att gå ihop: Var det där det värsta, eller var det tortyren som hans mamma ska ha utsatt honom för? För det hemska fosterhemmet, det tycks inte finnas alls längre. Det är en och samma anklagelse som vrids och träffar en ny person.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad

Därefter 89:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerades 16-12-2025. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!