Du har beskrivits som »Sveriges Stephen King«, världens kanske mest filmatiserade författare. Vad tycker du om adaptioner?
– Det kan ju vara väldigt svårt att se en film när man har älskat boken. Och det var länge sedan jag såg en Stephen King-filmatisering som faktiskt fångade det som är bra i böckerna: att han har många bra karaktärer, att det är väldigt mycket hjärta och berättarglädje. Det övervägande för alla de nya filmatiseringarna är att de är otroligt polerade, väldigt snygga – och helt själlösa. I Det-filmerna, nya Salem’s Lot och Jurtjyrkogården känns det aldrig farligt på riktigt. Men intressant i Stephen Kings fall är att det är så otroligt tydligt att det inte alltid är författaren själv som är bäst på att avgöra ifall en adaption är bra eller inte. Han avskyr The Shining, och han avskyr John Carpenters Christine som jag tycker är en av de bästa filmatiseringarna.
Du återkommer ofta till att du började läsa King när du inte fick titta på skräckfilm som liten.
– Jag hade hellre blivit påkommen med en porrfilm än Fredagen den 13:e. Det var den här eran av videovåldspanik, och särskilt min mamma var indragen i att otäcka filmer skulle förvandla oss barn till mördarmaskiner. Men det gjorde också att jag blev superfascinerad av skräckfilm. I tioårsåldern kunde jag gå till videobutiken och kolla på videoomslag hur länge som helst, bara för att jag tyckte att det var så spännande. Däremot fick jag läsa vad jag ville. Jag kommer inte ihåg hur jag upptäckte Stephen King, men jag sökte mig till den sortens böcker eftersom jag tyckte att det var så spännande med de där filmerna.
- Mer:
- Intervju
- Litteratur
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
