Du har vunnit Melodifestivalen tre gånger, med pampiga låtar framförda av Tusse och John Lundvik och nu senast med plojiga Kaj.
– Jag har alltid strävat efter bredd. Redan när jag gick sista året på Musikhögskolan hade jag flera olika projekt igång samtidigt. Jag gjorde seriös popmusik med iransk touch tillsammans med Arash samtidigt som jag skrev vinnarlåten till Lilla Melodifestivalen – Superduperkillen med Sofie. I samma veva filade jag på Günthers Ding Dong Song.
Vid sidan av din mer seriösa musik har du skapat låtar till Markoolio och gett världen Bada nakna med Samir & Viktor samt Banne maj med Elecktra. Varför lockar det plojiga?
– Jag gillar humor! När jag växte upp älskade jag Helt apropå och Solstollarna med Ulla-Bella i spetsen. Så att skoja med musik är inget jag ryggar för. Men det är lika roligt att skriva känslosamma ballader. Egentligen skiljer jag inte på det ena eller andra. Musik ska väcka känslor och glädje är ju en känsla.
Och då är det inga konstigheter att göra något så okreddigt som att ge Hasse »Kvinnaböske« Andersson en comeback med glättiga Guld och gröna skogar.
– Utan tvekan. Hasse är en barndomsidol! Som liten gick jag jämt och sjöng på Änglahund och Dans på Vejby ängar och jag hade alltid haft en dröm om att få skriva en låt till honom. Att han inte var i rampljuset då gjorde det extra kul eftersom det blev lite oväntat och något som branschen höjde på ögonbrynen åt. Jag gillar att slå ur underläge. Det är lite samma sak med Rakt in i elden som jag skrevåt Brandsta City Släckers till årets Mello. Bandet har försökt i många år utan att det riktigt har tagit fart.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
