Jag försöker sova men i skallen snurrar bara linser och bönor. Har jag blötlagt tillräckligt många? Kokade jag bort belugalinsernas lektiner som kan orsaka kräkningar och diarré? Borde jag gå upp och kasta ihop en sats kalljästa frallor utifall att barnen knorrar över att »köttfärssåsen«, där jag ersatt blandfärsen med gula ärter, smakar konstigt? Jag tar ett djupt andetag. Hur hamnade jag i den här situationen? Dum fråga. Jag vet exakt hur det gick till.
På ett redaktionsmöte några veckor tidigare diskuterade vi Åsa Axelssons bok Matexperimentet, där författaren och livshackaren pressar familjens matbudget till sin mest basala mikronivå, när jag hasplade ur mig:
– Det kan jag också testa.
I boken är planen att Åsas familj, bestående av två tonårsbarn och två vuxna, ska leva på en matbudget på 1 000 kronor i en vecka. Dessutom ska hon hålla sig inom Livsmedelsverkets näringsrekommendationer och Parisavtalets koldioxidramar.
För någon som kämpar med att leva sitt vanliga liv låter det som fyrdimensionell rymdschack. Och nu skulle jag alltså göra samma sak: sänka familjens matbudget till under tusenlappen i en vecka.
Under lång tid funderade jag inte ens på hur vår matbudget såg ut, jag köpte det som verkade prisvärt, grävde lite i svinnlådan och plockade varor med röda lappar. Men när jag i höstas försökte få överblick över mina utgifter gav matkontot mig svindel. 9 644 kronor för en månad. Och då hade jag inte ens räknat med hur mycket min fru hade lagt ut under samma period.
- Mer:
- Reportage
- Mat & dryck
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
