Illustration: Ella Jax, metro.se

Filters reporter blev årets ljushuvud!

Tidningen Metro presenterade i dag sin lista Årets ljushuvud, bestående av 50 namn som under 2018 »har lärt oss någonting genom att belysa en fråga på ett pedagogiskt eller effektivt sätt – och fått oss att bli lite mer kunniga och smarta«. På sjätteplats placerade sig Filters egen reporter Madelene Pollnow, vilket vi förstås är väldigt glada och stolta över.

Madelene är reportern bakom Filters kanske mest uppmärksammande reportage i år: »Omgiven av idioti«, en granskning av författaren Thomas Erikson och hans bok Omgiven av idioter. Så här skrev Metro i sin motivering:

»Är du gul, grön, röd eller blå? Thomas Eriksons storsäljande böcker om hur man kan dela in människor i olika kategorier har diskuterats flitigt under året. Med reportaget ›Omgiven av idioti‹ dissekerade Madelene Pollnow författarens teorier och bakgrund, och visade på ett välskrivet sätt kritiken som finns. Texten erbjuder argumenten du behöver för att balansera debatten nästa gång någon i din närhet börjar prata om varför hen har en grön personlighet.«

Har du missat Madelenes granskning? Tur för dig – för just nu är den upplåst för alla att läsa. Klicka bara här!

 

Publicerades 21-12-2018. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Annons
Skärmdump av reportaget Raised by Youtube på theatlantic.com.

Filters favoriter: Reportage som ger dig gott samvete över barnens skärmtid

Mina barn får sitta i princip hur länge de vill framför hushållets två slitna Ipads. Dessa slappa tyglar har gett önskad effekt på min femåriga dotter: hon tycker barnprogram är bland det minst intressanta som finns och föredrar att rita enhörningar eller rymma hemifrån. Min tvååriga son är väl inte riktigt där än (den första sammanhängande meningen han lärde sig var »Jag vill kolla på nått«) men jag har gott hopp om att det ska bli en liten störig friluftsmänniska av honom också.

Det finns dock begränsningar även i vårt avslappnade hus. Efter att ha läst konstnären James Bridles text Something is Wrong on the Internet, som fick stor spridning i slutet av förra året, raderade min tjej Youtube från hemmets samtliga enheter. Anslaget i Bridles text var väl egentligen inga nyheter. Den som nån gång sneglat åt sitt barns Ipad eller tvingats vika tvätt till tonerna av hitlåten Daddy Finger har ju redan räknat ut att mycket av innehållet på Youtube är hjärndöd smörja. Bridle lät sig däremot sugas djupare ner i content-hålet och kunde visa att stora delar av de videos barnen tittar på är skapade av algoritmer som matats med populära sökord. Ofta är de obehagliga eller rentav våldsamma.

Jag protesterade inte mot min tjejs beslut att förbjuda Youtube, men det var mest för husfridens skull. Egentligen hade jag svårt för de upprörda reaktioner Bridles text väckte. Barn är ju, för att citera Mowgli, tuffare än somliga nätpöblar tror. »Våldsamt« är dessutom en definitionsfråga när det kommer till barnunderhållning, vilket framgick under min egen ungdoms debatter om Power Rangers och Teenage Mutant Ninja Turtles. Det kändes fel att säga till min gråtande son att Youtube »gått sönder« när jag innerst inne ansåg att hjärndöd, obehaglig smörja är en central del av barndomen.

Efter att ha läst Atlantics reportage Raised by Youtube har jag tänkt om. Texten lyckas nämligen föra fram sin poäng utan ett enda stråk av moralism. Istället för att jämföra »skärmtid« med uppbyggliga saker som att stå och småfrysa i nån skog jämförs skärmtid med – skärmtid. För jag hade fel: hjärndöd, obehaglig smörja är inte en central del av barndomen. Barnprogram är ett så pass nytt fenomen att pionjärerna lade ner mängder av tid och forskning på att göra dem så lättbegripliga och pedagogiska som möjligt. Ett flertal undersökningar har visat att barn som tittar på genomarbetade program som Sesam har bättre vokabulär och förmåga till språkanskaffning än de barn som inte tittar på Sesam och till exempel står och småfryser i någon skog istället. Eller, för den delen, tillbringar timmar framför hjärndöd smörja skapad av tveksamma »Youtube-studios« med huvudsäten i Indien och Östeuropa.

Vill man gynna sina barns kognitiva utveckling behöver man alltså inte rycka paddan ur deras darrande små händer och kasta åt dem ett par kottar. Det räcker att ersätta Youtube med Barnkanalen. Liten ansträngning, stor effekt. Som samtidsmänniska älskar man ju sådant.

Den som vill se bilder på min gråtande son kan göra det i reportaget Varning för barn som handlar om hur ledsna många blir av att få barn. Filter har även skrivit om moralism och teknik i reportaget Koppla av!, om konceptet »mobilberoende«.

Varje fredag tipsar Filters redaktion om sina journalistiska favoriter. Här hittar du de verk vi tidigare tipsat om.

Publicerades 20-12-2018. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Topplistan 2018: Våra mest lästa reportage – nu upplåsta för alla

2018 var ett ovanligt händelserikt år för oss på Filter. Vi fyllde tio år – en ålder få experter trodde att magasinet skulle uppnå – och fick en ny chefredaktör i form av vår trognaste reporter Christopher Friman, som sedan dess delar på ansvaret med Mattias Göransson.

Dessutom publicerade vi några av de mest uppmärksammade och omdiskuterade reportagen i vår historia, och belönades i november med priset Årets tidskrift på Tidskriftsgalan. »En egensinnig och omdebatterad röst vi inte vill vara utan«, med »en känsla för vår tid och en vilja att gå bakom det uppenbara«, löd motiveringen. Även vår art director Jenni Carström prisades på samma gala. Hon utsågs till Årets AD för att med »självförtroende och fingertoppskänsla lyft journalistiken«. Därtill var vi nominerade för den nya webb vi lanserade under året, med fokus på att tillgängliggöra allt vårt material – nytt som gammalt – för våra prenumeranter.

För att fira vårt lyckosamma år har vi sammanställt en lista över våra fem mest lästa texter under 2018. De är upplåsta för alla, så till dig som är prenumerant säger vi: Tack för att du stödjer oss – och sprid gärna vår journalistik till nära och kära. Till dig som ännu inte tagit steget till att prenumerera: Hoppas att något av alstren nedan kan övertyga dig!

1. Omgiven av idioti

Med boken Omgiven av idioter har Thomas Erikson blivit en av landets populäraste föreläsare och författare. Han kallar sig professionell beteendevetare och hävdar att man vetenskapligt kan sortera alla människor i olika färger – och att detta underlättar vår kommunikation. I Madelene Pollnows granskning, vilken lästs över 200 000 gånger, visar det sig att forskningen säger precis tvärtom. I december utsågs Madelene även till Årets ljushuvud av tidningen Metro; hon kom på sjätteplats i en lista över dem som »lärt oss mest« under 2018.

2. Den osannolika mördaren

I slutet av februari 2019 avslöjade Palmeutredningens chef Krister Petersson att polisen arbetade intensivt med ett nytt spår. Han förutspådde att det rymde gåtans lösning och att mordet skulle vara uppklarat »inom en inte alltför avlägsen framtid«. Nyheten väckte stor förvåning – dock inte hos journalisten Thomas Pettersson. Det var nämligen han som gav polisen det avgörande tipset. I fem delar berättar Pettersson om Skandiamannen och mordet på Olof Palme.

3. Högerspöket

Chang Frick är den kontroversielle mannen bakom en av Sveriges största alternativsajter, Nyheter Idag. Han hade aldrig tidigare tillåtit sig porträtteras, men när Filters Christopher Friman ringde tackade han ja. Resultatet blev en text som uppmärksammades, uppskattades och hatades av personer över hela det politiska spektrumet.

4. Ännu utan sin dotter

Inför vårt tioårsjubileum följde vi upp en rad av våra tidigare reportage och granskningar. Bland annat serien Utan min dotter, där Madelene Pollnow i två reportage (läs del ett och två här) granskat diagnosen Shaken Baby Syndrome. I en tredje del besökte reportern Hanna Dahlström paret Erik och Nan, som dömts för skakvåld men sedan friats på alla punkter. Ändå kämpade de fortfarande för att få vara en del av sin dotters liv.

5. Varning för barn

Hur kan det komma sig att det upplevs som värre att bli förälder än att förlora sin partner? Christopher Frimans humoristiska och upplysande text om småbarnsåren, och vår samtids besatthet av att framställa våra liv som rosenskimrande sagor i sociala medier, ställer en rad intressanta frågor. Och kommer faktiskt fram till ett inte alls så deppigt svar.

God jul och gott nytt år!

Publicerades 19-12-2018. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Filters favoriter: Dokumentär om en mobbad mästarinna

»Du ger sken av att vara så fin och snäll och rar. Stoppa upp din snällhet någonstans, gris! Kossa! Värdelösa mes!«

Harangen riktas mot en av världens främsta rytmiska gymnaster, Margarita Mamun. Men den kommer inte från något anonymt nättroll, de kommer från hennes egen tränare. I Marta Prus dokumentär Over the Limit, som nu finns på SVT Play, får vi följa Mamuns väg till OS 2016. Och det rör sig inte om en uppladdning, utan en total nedbrytning. Huvudtränaren är som en parodi på en elak filmskurk. Varje dag en ny exklusiv hatt, varje dag en ny svada av elakheter. Mamun själv tiger och lider. Den enda gången man ser en tillstymmelse av liv i hennes stora ögon – vilka hon ofta hånas för av tränarna – är när hon pratar med sin pojkvän. Under träningarna syns bara tvivel och trötthet i dem.

Det är ett obehagligt relationsdrama som Prus kamera distanserat dokumenterar. Då och då avbryts smädelserna för lite villkorad kärlek från den ena tränaren. Hon pussar Mamuns nacke, säger »jag älskar dig«. Sedan är hon en »kossa« igen.

Som tittare sitter man bara och hoppas på att Mamun ska göra en Falling Downoch löpa amok. Eller i alla fall säga ifrån. Men det är ingen spelfilm – det är verklighet, och hon fortsätter att nöta på gymnastikmattan.

I Sverige är det förhoppningsvis inte lika vidrigt att vara idrottare som i Ryssland, men påfrestningarna är stora även för våra stjärnor. I Filter har vi bland annat porträtterat Jenny Rissveds, som efter sitt OS-guld i mountainbike gick in i en depression, och konståkartrion Kristoffer Berntsson, Adrian Schultheiss och Alexander Majorov som på olika sätt kämpar med att få ihop sina liv och idrottskarriärer. Båda reportagen finns att läsa här på vår sajt.

Varje fredag tipsar Filters redaktion om sina journalistiska favoriter. Här hittar du de verk vi tidigare tipsat om.

Publicerades 13-12-2018. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Annons
Fotoillustration: Gerald Slota, New York Magazine

Filters favoriter: Skräckreportage om ett hemsökt hus

Du och din familj köper ett hus. Det ligger på en lugn gata i ett gemytligt grannskap, på pendlingsavstånd från storstaden. Det är stort, anrikt och charmigt, och har kostat er en förmögenhet. Det är ert drömhus.

Bara dagar efter att köpet gått igenom, medan ni målar väggar och förbereder inför flytten, hittar du ett brev i brevlådan. Det är adresserat till »den nya ägaren«. I brevet förklarar avsändaren att vederbörande har »ansvar för att vakta huset«. »Min farfar vaktade huset på 1920-talet och min far vaktade det på 1960-talet«, står det. »Nu är det min tur. Känner ni till husets historia? Vet ni vad som döljer sig i väggarna […]? Varför är ni här? Jag kommer att ta reda på det.«

Det är uppenbart att brevskrivaren faktiskt har iakttagit huset: denne identifierar er bil, skriver om byggarbetarna som »förstör« huset och observerar att ni har tre barn. Att hen vill att huset ska fyllas med »ungt blod«. Men vem är den anonyme avsändaren? Brevskrivaren uppmanar er att hålla koll på de hundratals bilar som varje dag passerar ute på gatan. Kanske sitter hen i en av dem? Att titta i alla de grannfönster som har utsikt mot huset. Kanske betraktar hen er från ett av dem? Att observera alla människor som promenerar förbi. Kanske är hen en av dem? Brevet avslutas: »Välkomna, mina vänner, välkomna. Låt festen börja.« Och så signaturen: »The Watcher

Just detta hände paret Derek och Maria Broaddus när de 2014 flyttade in i sin tiomiljonersvilla i Westfield i New Jersey. Och det var bara början på deras mardröm – breven från The Watcher fortsatte att komma.

Allt detta berättar journalisten Reeves Wiedeman skickligt om i New York Magazine-artikeln The Haunting of 657 Boulevard in Westfield, New Jersey. Den innehåller inga mord eller andra spektakulära brott – men är ändå bland det mest spännande jag läst på länge. Paret Broaddus stigande paranoia knyter ett allt hårdare grepp om läsaren, medan misstankarna om vem som egentligen är The Watcher långsamt förgiftar det trevliga grannskapet. Inte konstigt att Netflix nyss hostade upp en rejäl påse pengar för filmrättigheterna till historien.

Sugen på några svenska deckargåtor? På Filters sajt har vi samlat våra bästa kriminalberättelser under rubriken »Brott och straff«. Bland annat kan du läsa om det bestialiska gödselbrunnsmordet och om mordet på Per-Ove Carlsson i Papua Nya Guinea. Men också, som i fallet med The Watcher, mer vardagliga men lika rafflande reportage – så som Olle Niklassons berättelse om den svårfångade kyrktjuven. Det är en upplysande och nervkittlande historia om hur Sverige kunde länsas på en av våra få världsunika konstskatter.

Varje fredag tipsar Filters redaktion om sina journalistiska favoriter. Här hittar du de verk vi tidigare tipsat om.

Publicerades 6-12-2018. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!