»Jag satt på skolgården i Varberg och några polare frågade om jag ville hänga med och tårta kungen. En sa att Syndikalistiska ungdomsförbundet skulle betala eventuella böter och vi var ju knappt straffmyndiga, så det skulle inte bli några direkta följder. Jag ville hångla med Ung Vänster-tjejer, så det var inte så mycket att fundera över. Jag sa bara ›Yes, let’s go!‹ och så gick vi in på Domus, köpte sockerkaksbotten och någon sylt. Sprutgrädde var för dyrt.
Det var fnissig stämning när vi tillredde kakan på ett elskåp längs vägen till fågelreservatet på Getterön. Sedan lindade vi in den i min tröja. Det var gôrmycket folk vid fågelreservatet – fotografer, pensionärer och flaggviftare. Planen var bara att när tillfället gavs skulle Hans Majestät betårtas.
Jag stod där som en blek liten jävla Heffaklump på 16 år och var nervös så in i helvete. Jag höll på att skita ner mig fullständigt när kungen kom gående rakt framför mig. Han gick förbi och när de stod vid bilen och skulle vinka kutade jag fram och skrek: ›För kung och fosterland!‹ Jag slängde syltkakan upp på huvudet, det sa bara ›splått‹. Då slängde sig två 120 kilos Säpogrobianer över mig. Kungen kom fram till mig, klappade mig på axeln och sa något, men jag minns inte vad.
När jag fördes till polisbilen i handfängsel hoppade en äldre herre fram ur folksamlingen och klappade till mig på truten så det skångrade i hela Mattisborgen. Sedan körde de mig till polishuset i Varberg. Man var inte så tuff när man blev inföst i en cell och plötsligt insåg allvaret i det inträffade. Mitt starkaste minne från förhöret var att jag gäspade mycket – adrenalinet hade gått ur mig och jag var rädd och utmattad. Då sa polisbossen till mig: ›Gäspar du en gång till så …‹ Jag var ju bara ett barn som bevisligen inte var farlig, men poliserna behandlade mig hårdhänt och var väldigt hotfulla. Efter ett dygn släppte de mig på fri fot.
Jag promenerade till biblioteket i Varberg där morsan väntade på mig. Hon var furious – askgrå med synliga vener i ansiktet. När jag kom hem och spelade Playstation började reportrar blockera uppfarten med sina bilar och försökte ta sig in via kattluckan. Det var pissjobbigt för morsan och jag tänkte att det var bäst om jag försvann ett tag, så jag drog till kompisar i Avesta. Det var svinfett: lägenhetsfester, hembräntgroggar, lösa kvinnor och hela skiten. Jag stannade där ett par veckor och hånglade med vänsterbrudar.
Knappt en vecka efter tårtningen flög flygplanen in i World Trade Center och då fick medierna annat att skriva om. Under den här perioden svepte en vit makt-våg över västkusten, så det var jobbigt att komma tillbaka till en liten håla som Varberg. Efter att man gjort en sådan här sak var man ett ›kommunisttroll‹ som skulle ha stryk och det fick jag utav bara helvete. Bland annat var det en supernasse som sparkade ner mig utanför Kvantum så jag hamnade på sjukhuset.
I rättegången för tårtningen dömdes jag för ofredande och högmålsbrott och fick 3 500 kronor i böter. Jag ångrade så klart vad jag hade gjort när jag höll på att få skallen insparkad eller när raggare jagade mig på stan. Men jag ångrade mig absolut inte när jag fick hångla. Syndikalisterna är fortfarande skyldiga mig 3 500 kronor, det kan man köpa fina grejer till barnen för. Det är bara jag och Jacob Johan Anckarström som dömts för att ha attackerat kungen. Honom högg de i fyra, fem delar och spikade upp på Hammarbyhöjden, så jag kom ändå ganska lindrigt undan.«
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
Du har väl inte missat?
