Foto: Ola Kjelbye

Framåt mot 2021!

Text: ,

Filterbubblan

Kära Filterföljare! Om 2020 har lärt oss något är det att saker sällan blir som man tänkt sig. Det är tuffa tider för både annonsörer och lösnummerköpare, och därmed även för oss.

Med det sagt hoppas vi att 2021 blir ett bättre, roligare och mer levande år. Förhoppningsvis kan vi göra verklighet av de smarta reportageidéer, närgångna personporträtt och tunga granskningar som vi tvingats lägga åt sidan i väntan på att Sverige och världen öppnar upp. Vi längtar efter att få träffa er läsare igen och vill ut på fältet för att följa människor och skeenden på riktigt.

Därför hoppas vi att du som funderat på att bli Filterprenumerant vågar göra slag i saken, och att du som redan prenumererar vill hjälpa till att sprida vår journalistik till andra.

Tillsammans med er gör vi 2021 till ett gott nytt år!

Ge bort Filter i julklapp – få en bok på köpet!

Publicerades 8-12-2020. Artikeln är skriven av , .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Annons

Årets 5 mest lästa Filtertexter

Text:

Filterbubblan

Under året som gått har vi bland annat publicerat reportage och granskningar om sjuka hus-syndromet, bortprioriterade blodhundar, det olösta mordet på Malin Olsson, den falska Skype-grundaren, fentanyl och den svenska drogpolitiken, antistrålningsrörelsen, en falsk matrevolution – och om den prisade Estoniadokumentären som gav liv åt gamla skrönor. Sammantaget har de dragit hundratusentals läsare till vår sajt, men på topplistan över de allra mest lästa texterna återfinns också flera äldre reportage.

5. Bländverk

Den 19 november belönades dokumentärfilmaren Henrik Evertsson med Stora journalistpriset i kategorin Årets avslöjande för serien Estonia – fyndet som ändrar allt. Samtidigt publicerade vi vår granskning »Bländverk«, som visar att Evertssons avslöjande egentligen är byggt på sedan länge avfärdade skrönor. Mattias Göranssons reportage har fått en rad reaktioner – som vi löpande sammanfattar här – och för den som ännu inte är prenumerant redovisar vi i en gratisartikel några av Estoniadokumentärens värsta missgrepp.

4. Omgiven av idioti

Sommaren 2018 publicerade vi Madelene Pollnows granskning av Thomas Erikson och hans bok Omgiven av idioter – som blev startskottet för en het debatt kring landets populäraste föreläsare och hans pseudovetenskapliga färglära. Många har onekligen personliga erfarenheter av Eriksson och hans bok, för vi mottar kontinuerligt berättelser om hur färgläran använts i allt från rekryteringsprocesser till arbetsrelaterade inspirationsdagar. Texten har i flera år tillhört våra allra mest lästa.

3. »Det är som en instruktionsbok för att göra barn illa«

I februari 2020 kunde den amerikanska Netflixfilmen Life Overtakes Me, om så kallade apatiska flyktingbarn, vinna en Oscar för bästa kortdokumentär. I en webbexklusiv granskning visade dock Ola Sandstig att filmens huvudperson tvingats spela sjuk. I texten uttalade sig också barnläkaren Johanna Dalström, som vittnade om hur apatiska barn som separerats från sina föräldrar blev friska – vilket blev en riksnyhet.

2. Ohörda rop

Ola Sandstigs granskning vände upp och ner på debatten om de apatiska flyktingbarnen. I reportaget, som publicerades 2019 och belönades med en guldspade i år, berättar två nu vuxna personer för första gången hur de tvingades att spela apatiska av sina föräldrar – och om den fysiska och psykiska misshandel de utsattes för. Här har vi samlat all vår rapportering om de apatiska barnen – inklusive två gratis podcastavsnitt där Sandstig också berättar om sin bok på ämnet: De apatiska barnen och samhället som svek.

1. Den osannolika mördaren

När åklagare Krister Petersson den 10 juni i år höll en digital pressträff så fullkomligt rusade trafiken på Filters sajt. Anledningen: Petersson bekräftade under presskonferensen det som Filter avslöjade redan 2018 och pekade ut Skandiamannen Stig Engström som statsminister Olof Palmes mördare. Thomas Petterssons avslöjande i fem delar, som belönades med Guldspaden, visar bland annat på Engströms motiv, att han hade tillgång till samma slags vapen som Palme sköts med, att han hade skjutvana – samt att han avfördes från utredningen på felaktiga grunder. Det omfattande reportaget har också blivit en bok med samma namn, vilken nu omarbetas till en Netflixserie med Robert Gustafsson i huvudrollen som Stig Engström.

Vilken är din favorittext ur Filter från året som gått? Dela den gärna texten i dina sociala medier, tagga oss och berätta varför du tycker om just den.

Och förresten: vi hoppas att du som är trogen Filterläsare gärna vill sprida vår journalistik till andra! Just nu får du nämligen en bra bok på köpet om du ger bort en helårsprenumeration på Filter i julklapp.

Publicerades 8-12-2020. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Den osannolika mördaren blir Netflixsserie – han spelar huvudrollen

Text:

Filterbubblan

Tidigare har det varit känt att produktionsbolaget FLX har köpt TV- och filmrättigheterna till Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren. Boken ska omarbetas till en serie på fem avsnitt, där manus skrivs av Wilhelm Behrman och Niklas Rockström. De har tidigare bland annat skrivit SVT-serierna Kalifat och Innan vi dör.

Nu är det också officiellt att serien blir nästa svenska originalserie på Netflix, med planerad premiär 2021.

Expressen avslöjar nu dessutom att Robert Gustafsson ska spela huvudrollen som »Skandiamannen« Stig Engström. I rollistan finns också Eva Melander, Mikael Persbrandt, Peter Andersson, Joel Spira, Emil Almén, Shanti Roney, Torkel Petterson, Henrik Norlén, Lia Boysen, Magnus Krepper, Björn Bengtsson, Peter Viitanen och Cilla Thorell. Konceptuerande regissör för serien blir svensk-franska Charlotte Brändström, som regisserat bland annat The Witcher, Wallander, The Man in the High Castle och den kommande Netflixserien Jupiter’s Legacy.

I ett uttalande i Expressens artikel säger Robert Gustafsson att »teorin kring Engström är den mest logiska och den som den senaste Palmegruppen nu pekat ut som den rätta«:

– Det är också den jag själv tror mest på – och nu finns det en chans för mig att dels förstå händelsen och dels greppa personen Stig Engström.

Han säger också:

– Att få gestalta Stig Engström är både en spännande utmaning och ett stort ansvar, men också något av en terapi. Eftersom jag själv befann mig på biografen på mordnatten har Palmemordet hela tiden legat som en böld som aldrig vill försvinna – och det är jag inte ensam om att känna.

Här hittar du allt vi skrivit om Skandiamannen och Palmemordet, inklusive två webbexklusiva intervjuer med »paret Engström«: Robert Gustafsson och Eva Melander.Den osannolika mördaren finns förresten att köpa i vår webbshop – och kostar just nu bara 149 kr .

 

Publicerades 3-12-2020. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Estoniadokumentären granskning

Reaktioner på Estonia-granskningen »Bländverk«

Text:

Filterbubblan

Henrik Evertsson belönades den 19 november med Stora journalistpriset i kategorin Årets avslöjande för Estonia – fyndet som ändrar allt. Med anledning av detta publicerade vi Bländverk – en granskning av Evertssons dokumentärserie och de konspirationsteorier han ger luft åt. Här samlar vi reaktionerna på vår granskning.

• Expressen skrev redan samma dag artikeln »Kritik mot prisbelönte Estoniafilmaren«. Henrik Evertsson säger i texten: »Vi har låtit många röster höras. Vi är väldigt transparenta och har visat råmaterialet för experter, Haverikommissionen och andra. Vi är mycket stolta över vår journalistik, vi har tillfört fakta och kunskap.« Samt: »Artikeln ser ut som en lång kommentar till vår journalistik. Det är naturligt när man bedriver journalistik om en viktig samtidshistorisk händelse. Jag ser ingen konkret kritik.«

• Dagens Nyheter uppmärksammade Bländverk: »Estoniafilmaren får kritik efter Stora journalistpriset.« Evertsson i artikeln: »Självklart ska olika synpunkter få florera. Dock kan jag bara konstatera att kritiken är väldigt lite konkret och därmed inte heller något för mig att kommentera på.«

• Mattias Göransson och Henrik Evertsson medverkade fredag 20 november i Studio Ett i P1.

• Söndag 22 november tog Aftonbladet upp vår granskning på nyhetsplats. I den ger dokumentärens producent Frithjof Jacobsen »svar på tal«: »Jag förstår inte vad han menar. Det viktigaste fyndet i vår dokumentär är att det existerar en hittills okänd ganska stor skada på Estonias skrov. Det är ingen skröna, det är ett bevis. Sedan är vi ju helt öppna med att vi inte vet om hålet uppstått före, under, eller efter förlisningen.«

• På Aftonbladet Kultur stämde skribenten Patrik Oksanen in i kritiken mot dokumentärserien: »Fel att ge pris till Estoniafilmen.« Oksanen skriver: »Som det är nu har Stora Journalistpriset gett priset för årets avslöjande till en suggestiv, konspiratorisk dokumentär där bevisen utgörs av ›frågor‹, där fynd undanhållits och där tolkningen av fynden till sist blir en historia där ord står mot mellan experter från Estland och ett dokumentärteam som säljer en story.« Efter detta konstaterade Göransson koncist på Twitter:

• Även Omni uppmärksammade på måndagen Filters granskning: »Estonia-dokumentär kritiseras: ›Ett bländverk‹.« »Tidningen beskriver också grundligt de tidigare utredningar och granskningar som gjorts av katastrofen och riktar hård kritik mot journalisten Lars Borgnäs, som har en framträdande roll i dokumentären«, sammanfattar Omni.

• Somliga Twitter- och Facebookanvändare har gett uttryck för farhågan att Filter är »nyttiga idioter« eller »hjälper« staten med mörkläggningen av katastrofen – precis som vi »serverade Skandiamannen till Palmeutredningen som nödutgång«. Som en sinnrik användare sammanfattade saken i ett mem:

• Onsdag 25 november publicerade tidningen Journalisten en debattartikel av Jonathan Lindström, chefredaktör på Populär Arkeologi och Estoniaanhörig. Han stämde in i Filters kritik mot dokumentärserien: »Evertsson har grävt upp redan vederlagda konspirationsteorier, utnyttjat anhöriga som har fastnat i den sortens tankar och kryddat med fristående konspiratörers vilsna påståenden.« I debattinlägget framför Lindström också en »liten önskan« till journalistprisjuryn: »Ta er tid att läsa Filterartikeln.« I en replik svarade seriens regissör Henrik Evertsson, redaktör Bendik Mondal och producent Frithjof Jacobsen: »Såklart respekterar vi alla slags åsikter om vår programserie, om våra fynd och vad dessa har för eventuell betydelse och vad vi har dokumenterat har för relevans. Men påståendet om att serien tar ställning på punkter där den inte gör det, eller kommer med påståenden som faktiskt inte fälls – det vill vi tillbakavisa.«

• Fredag 27 november gjorde Medierna i P1 en »kritikspecial« om Stora journalistpriset, och tog upp kritik mot tre av vinnarna. Bland annat intervjuas Jonathan Lindström, Patrik Oksanen samt journalistprisjurymedlemmen Jörgen Huitfeldt.

• Svenska Yle skrev 6 december om Estoniadokumentären som »fick journalistpris men kritiseras för att ge liv åt gamla konspirationsteorier«. I artikeln intervjuas Mattias Göransson, som bland annat säger: »Nyhetsmedierna borde ha lärt sig för länge sen att avkoda den här typen av framställningar.« Även Lars Borgnäs, som i Filters artikel pekas ut som en av de största konspirationsteoretikerna kring förlisningen, uttalar sig: »Mattias Göransson är i mina ögon inte hederlig […] Lite grann är han driven av hämndbegär, han verkar ju nästan fanatiskt inriktad på att misskreditera mig.«

• Den 11 december publicerade danska film- och mediemagasinet Ekko en artikel om Filters granskning: »Dokumentärserie om färjekatastrofen kritiseras för att vara oseriös och konspiratorisk av det svenska magasinet som pekade ut Olof Palmes förmodade mördare.«

• Samma dag som Ekkos artikel utkom publicerade tidningen Journalisten en debattartikel från Estoniaanhörige Nina Hammarström: »Sverige behöver modigare journalister.« Hon skrev: »Dokumentären lyfter högst adekvata frågeställningar, som är så pass centrala att få svar på, att det är helt naturligt för en journalist att faktiskt rikta strålkastarljuset på dessa och påtala hur tomt svaren ekar.«

• Den 16 december skrev 10 journalister, som vunnit Stora journalistpriset sammanlagt 16 gånger för sina avslöjanden, på DN Debatt: »Stora journalistpriset ger tyngd åt konspirationsteorier.« Bo-Göran Bodin, Jan Guillou, Axel Gordh Humlesjö, Björn Hygstedt, Dan Josefsson, Janne Josefsson, Fredrik Laurin, Bosse Lindquist, Nicke Nordmark och Lars-Göran Svensson skrev: »Det förvånar och oroar oss att juryn för Stora journalistpriset inte reagerade på dokumentärens konspiratoriska retorik. På prisets hemsida motiveras beslutet att ge priset för Årets avslöjande till Evertsson med det högst tveksamma påståendet att ›det svävat ett stort frågetecken kring Estonia under alla år men med upptäckten av det här stora hålet i Estonias skrov har Henrik Evertsson rätat ut det där frågetecknet till ett utropstecken‹. Juryn är nu svaret skyldig. Exakt vilken relevant upptäckt anser ni att Evertsson har gjort?«

• Den 17 december intervjuades Stora journalistprisets ordförande Jonas Bonnier i Dagens Nyheter, där han försvarade utnämningen av Estoniadokumentären till Årets avslöjande. »Priset är ingen vetenskap utan det är en jury som överlägger om vem som blir årets vinnare.«

• Den 18 december replikerade dels Lars Borgnäs, dels Inga-Britt Ahlenius, Susanna Popova och Anders Ulfvarson, på inlägget på DN Debatt. Den förra hävdade att de tio journalisterna »tagit sig vatten över huvudet i Estoniafrågan«, medan de senare skrev att »brister i haveriutredningen ligger bakom konspirationsteorierna« kring Estonia.

• Vid en pressträff den 18 december meddelande Statens haverikommission att man vill göra »ytterligare undersökningar av skrovet, skador och de två hålen« på Estonia. John Ahlberk, generaldirektör på Statens haverikommission, sade: »I den preliminärbedömning som vi nu är inne i så har det inte framkommit någonting, så här långt, som ger oss anledning att ifrågasätta slutsatserna i 1997 års rapport. Vad den undersökning som vi nu är inne i syftar till, handlar om så långt möjligt hitta orsakerna till vad de uppkomsten till hålen.«

• Den 21 december försvarade Henrik Evertsson sig mot kritiken från de tio journalisterna i en intervju i Expressen. Till Arne Lapidus säger han: »De försöker klistra konspirationsteorier på mig utan konkreta exempel. Om de hade påvisat sakfel eller metodfel hade det varit lättare att bemöta.« Den som vill ta del av några av de sakfel och metodfel som Filter påtalat i Evertssons dokumentärserie – så som cherrypicking – kan läsa vår upplåsta artikel om 6 dubiösa uppgifter i Estoniadokumentären.

• Den 1 februari skrev Axel Andén, chefredaktör på Haparandabladet, i Svenska dagbladet: »Nej, dokumentären är inte ›årets avslöjande‹«. Andén skriver bland annat: »Det största problemet med dokumentärserien är förhållandet mellan avslöjandet och berättandet. Det stora avslöjandet är att de hittat ett hål i skrovet som inte beskrivs i den officiella haveriutredningen. Vad hade hänt om Henrik Evertsson hade skrivit det i en artikel istället. ›Vi har hittat ett nytt hål i skrovet som inte finns med i haveriutredningen. Hålet är fyra meter högt och 1,2 meter brett.‹ Det är svårt att se att den artikeln skulle ha vunnit Stora journalistpriset i kategorin Årets avslöjande. Istället föregås upptäckten av hålet av en nästan tre timmar lång uppbyggnadsfas som varvar fakta, spekulationer, arkivbilder, människoöden och en mycket välberättad historia om myndigheternas och politikernas misslyckade hantering av katastrofen.«

Läs granskningen Bländverk här. För den som inte är prenumerant, eller vill ha en kondenserad version av vårt reportage, har vi i en upplåst artikel sammanfattat några av alla missgrepp i serien Estonia – fyndet som ändrar allt. Vi har också spelat in två podcastavsnitt om ämnet – dem hittar du här.

Publicerades 23-11-2020. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Annons
Estoniadokumentären granskning

6 tveksamma uppgifter i Estoniadokumentären

Text:

Filterbubblan

Henrik Evertsson belönades med Stora journalistpriset för estoniadokumentären Estonia – fyndet som ändrar allt. I en stor granskning i vårt kommande nummer redogör vi för den skakiga grund som serien vilar på. Här redovisar vi några av alla missgrepp.

1. »Estonia sjönk snabbt«

Redan dagen efter Estonias förlisning blev orsaken känd: i hårt väder mötte hon kraftiga vågor, förlorade sitt bogvisir och tog in stora mängder vatten på bildäck. Vittnesuppgifterna bekräftades snart genom en videoundersökning av vraket samt det efterföljande fyndet av bogvisiret 1,6 kilometer därifrån.

Lika snabbt etablerades dock en annan »sanning«: att olycksförloppet, strax under en timme, varit onaturligt snabbt. Tanken baserades på att färjan Jan Heweliusz föregående år slagit runt men förblivit flytande uppochned i uppemot en vecka.

Jan Heweliusz var dock annorlunda byggd, tog vågorna från ett annat håll och förlorade stabiliteten på grund av en lastförskjutning. Varje fartygskatastrof är resultatet av sina egna förutsättningar i form av skeppskonstruktion, väderförhållanden och mänskliga åtgärder. Efter Estonia fortsatte liknande färjor att gå under, i främst Afrika och Sydostasien, med tusentals dödsoffer. Tiden det tog för de sex efterföljande stora passagerarfartygen att sjunka varierar mellan fem minuter och sex timmar.

2. Hålet

Estonias vikt vid nedslaget mot Östersjöns botten har beräknats till 12 000 ton. Om underlaget rymde stenar, grynnor eller andra ojämnheter säger det sig självt att skrovet fick skador. Hur stora och hur många är naturligtvis okänt, eftersom de återfinns på den sida av vraket som vilar mot bottnen.

Som framgår av Estonia – fyndet som ändrar allt har emellertid vraket vridit sig något genom åren, så att en tidigare dold remsa av fartygets styrbordssida numera kan observeras utifrån. I just denna remsa fann dokumentärfilmarna två hål – ett som redovisas i dokumentären och ett som den estniska regeringens experter avslöjade i oktober. Esterna påpekade även att de på det extramaterial de fått se observerat ett bottenparti som var kantigt och ojämnt, att hålen därmed sannolikt skapats vid nedslaget – samt att det i dokumentären redovisade hålet inte kunnat påverka olycksförloppet.

Under seriens gång upprepas oavsett vilket teorin att det måste finnas ett hemlighållet hål under Estonias vattenlinje, detta för att förklara varför hon »sjönk så snabbt«. Det hål man presenterar befinner sig dock över vattenlinjen. Den saken förbigås med tystnad.

Istället luftas tanken att denna skada kan ha uppstått vid en kollision med en ubåt. Hur en ubåt har kunnat ramma ett fartyg en dryg meter över vattenlinjen lämnas utan förklaring.

3. Bomber

Under de cirka 20 minuter det tog för vågorna att slita sönder bogvisirets olika fästen och lås hördes en serie metalliska smällar, dunkar och skrapljud från Estonias för. Att dessa var för stunden svårförståeliga för passagerare och besättning öppnade senare för den alternativa tolkningen att något eller flera av ljuden vållats av sprängladdningar. Sammanförd med olika sabotagehypeteser kopplade till Estonias möjliga frakt – i egenskap av dominerande färdväg mellan Estland och Sverige användes hon emellanåt för smuggling av exempelvis flyktingar, narkotika och militär materiel – gav denna tolkning upphov till olika konspirationsteorier. Dessa underblåstes i sin tur av det tyska varv som byggt Estonia, som för att motarbeta en eventuell stämning och skydda sitt rykte vidhöll att den officiella haveriförklaringen var felaktig.

Om konspirationsteorierna kan konstateras att ingen har styrkts med verifierbara fakta, samt att deras mest kända företrädare i övrigt intresserar sig för frågor som tankekontroll, UFO:n, huruvida Förintelsen ägt rum, etcetera.

I Estonia – fyndet som ändrar allt förekommer den tyska journalisten Jutta Rabe som återkommande röst. Efter att i tyska Spiegel TV ha låtit ett flertal konspirationsteoretiker framföra ostyrkta eller bevisligen felaktiga påståenden försökte hon år 2000 leda bombteorin i bevis genom en dykexpedition till Estonias vrak. I samband med den avslöjades hon med att sprida ett antal falsarier, först och främst att plåtar som hon låtit skära loss från Estonia bar spår från en explosion. När dessa analyserades av Tysklands respektive Sveriges främsta testinstitut visade sig spåren härstamma från plåtarnas blästring vid normal rostskyddsbehandling.

I Estonia – fyndet som ändrar allt förbigås Rabes problematiska förhistoria helt och hållet.

4.Den »stängda« rampen

Dokumentärfilmarna låter Jutta Rabe hävda att den påkörningsramp som fanns mellan bogvisiret och bildäcket aldrig varit öppen. Rabe gör det genom att hänvisa till ett vittne som befunnit sig i Estonias maskinrum, och som observerat rampen under tidsperioden innan bogvisiret helt slets loss och drog upp den i öppet läge; vittnet beskriver hur vatten då forsar in från dess sidor. Att vittnesmålet är ryckt ur sitt sammanhang framgår av både den officiella haveriutredningen och den uppföljande forskarutredning som presenterades 2008.

Dessutom förstärker filmarna Rabes missvisande budskap genom att fälla in en datoranimation där rampen stängs helt, vilket till och med motsäger det lösryckta vittnesmål hon hänvisar till.

5. Det vita objektet

En av de överlevare som ges störst utrymme beskriver hur han tillhör de första som uppfattar faran och flyr ut på däck. Där ser han, vid sidan av fartyget, något flera meter stort och vitt flyta akteröver. Detta hade det tyska varvets utredare – när de förhörde honom – försökt få till en ubåt, men själv konstaterar han att han inte vet hur sådana ser ut. Henrik Evertsson och en norsk maritim expert tar hursomhelst fasta på ubåtshypotesen och diskuterar olika ubåtsmodeller och huruvida de kunnat skapa det hål som hittats.

Även om man bortser från att det saknas kända ubåtar som matchar beskrivningen så gjordes vittnesobservationen på babords sida av Estonia, medan det omtalade hålet återfanns på styrbords sida. Därtill lossnade bevisligen ett åtskilliga meter stort och vitt objekt från Estonias skrov vid olyckstillfället: bogvisiret. Av en buckla på det bärgade visiret kan man sluta sig till att det föll mot just fartygets babordssida.

6. Detaljerna som »inte stämmer«

137 människor överlevde Estoniakatastrofen. Vad gäller vittnesmål från överlevande fokuserar dokumentärserien huvudsakligen på minnesbilder från 7 personer. Flera av dessa redogör för upplevelser som, enligt dem, antingen inte tas upp av den officiella haveriutredningen eller som skiljer sig från dess slutsatser avseende exempelvis tidsangivelser och hur stor slagsida skeppet haft under olika delar av olycksförloppet. Detta presenteras som anmärkningsvärt.

Emellertid förekommer flera av de aktuella vittnesutsagorna även i den officiella haverirapporten från 1997, om än i anonymiserad form. Där konstateras också att utsagorna gällande just tidpunkter och slagsida varierar kraftigt, helt enligt välkända vittnespsykologiska rön, och att haverikommissionen därför gjort en sammanvägd bedömning utifrån de sammanlagt 254 förhör man haft tillgång till.

Inom vetenskapen kallas den metod som dokumentärfilmarna använder sig av för cherrypicking – att utifrån ett enormt urval välja just den skärva som talar för den tes man vill driva. Dessutom gör de bisak till huvudsak: exakta uppgifter om tidpunkter och slagsida har aldrig varit väsentliga för utrönandet av själva olycksförloppet. Detta klargjordes inte minst av den oberoende internationella forskargruppens kompletterande haveriutredning åren 2006–2008. Den värderade vittnesuppgifterna något annorlunda, och förlängde på så vis händelseförloppet med några minuter. Likväl blev resultatet det samma.

Nyfiken på att läsa mer? Prenumerera på Filter för 39 kr/månad och läs hela reportaget »Bländverk« här. Vi har också spelat in två podcastavsnitt om ämnet – dem hittar du här. Allt på temat »Estonia och konspirationerna« samlar vi här.

Publicerades 19-11-2020. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!